Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I DIE PICCOLOMINI 2 51
hindras han från underkastelse genom denna armé, som icke
vill låta kommendera sig av någon annan.
Så får han i den andra akten ett brev, som underrättar
honom om, att hovet i Wien redan utsett hans efterträdare,
ärkehertig Ferdinand, och Wallensteins svåger Terzky driver
nu på honom, att han skall fatta ett beslut och bestämma
sig för förbundet med svenskarna, om vilket underhand-
lingar sedan länge pågått. Men Wallenstein är fortfarande
ur stånd att kasta tärningen. Den viktigaste frågan är:
kan man lita på arméen, även om det gäller ett uppror mot
kejsaren? Därpå vill han hava svart på vitt. Hans för-
trogna Terzky och Illo besluta då en djärv kupp. Men
innan denna utföres, har det kejserliga sändebudet Questen-
berg ett företräde inför Wallenstein och dennes generaler,
och därvid får ministern den bestämda uppfattningen, att
arméen ej vill övergiva sin fältherre.
Den tredje akten faller delvis utanför denna huvudhand-
ling och upptages huvudsakligen av Max’ och Theklas kärleks-
historia. På resan ha de båda unga förälskat sig i varandra,
men samtidigt äro de medvetna om det hopplösa i denna
kärlek. Ty för sin dotter drömmer Wallenstein, såsom de
med rätta förmoda, om en krönt brudgum.
I den fjärde akten springer slutligen den bomb, som Terzky
och Illo laddat. Terzky ger en fest för generalerna, vid
vilken dessa bliva betydligt druckna, och så förelägges dem
en skrift, i vilken de lova Wallenstein obetingad trohet, “så
vitt deras ed till kejsaren det tillåter“. Alla lova att under-
teckna, men i det papper, som de berusade skriva under,
har det nyss citerade förbehållet uteslutits. Den ende nyktre
är Max Piccolomini, som observerat olikheten mellan de
bägge papperen. Trots sin beundran för Wallenstein vägrar
han därför att skriva under och begär betänketid.
Den femte akten ägnas åt en uppgörelse mellan far och
son. Med sin orubbliga trohet mot kejsaren förenar Max
en svärmisk beundran för Wallenstein, och då fadern för
honom yppar, att fältherren med sin armé vill gå över till
fienden, vägrar Max att tro honom: den man, som han så
högt vördar, kan ej begå ett dylikt förräderi. Icke ens då
han får veta, att man uppfångat Wallensteins depescher till
svenskarna, inverkar detta på hans övertygelse, och han för-
klarar, att han, först då han från Wallensteins egen mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
