Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 INNEHÅLLET I DIE PICCOLOMINI
Hier stirbt der Zauber mit dem Künstler ab,
Und wie der Klang verhallet in dem Ohr,
Verrauscht des Augenblicks geschwinde Schöpfung,
Und ihren Ruhm bewahrt kein dauernd Werk.
Schwer ist die Kunst, vergänglich ist ihr Preis,
Dem Mimen flicht die Nachwelt keine Kränze;
Drum muss er geizen mit der Gegenwart,
Den Augenblick, der sein ist, ganz erfüllen,
Muss seiner Mitwelt mächtig sich versichern
Und im Gefühl der Würdigsten und Besten
Ein lebend Denkmal sich erbaun. — So nimmt er
Sich seines Namens Ewigkeit voraus,
Denn wer den Besten seiner Zeit genug
Gethan, der hat gelebt für alle Zeiten.
Efter förspelet börjar femaktsdramat Die Piccolomini.
Situationen vid styckets början är denna. Wallenstein står
vid slutet av sin bana. Hans armé har blivit en stat i
staten, och kejsaren fruktar, att han skall göra uppror, sluta
förbund med svenskarna och rycka till sig Böhmens krona.
1 hemlighet har man beslutat hans avsättning. Men svårig-
heten att få en fältherre i spetsen för en blint tillgiven armé
att godvilligt träda tillbaka är stor, och genom ett särskilt
sändebud söker kejsaren därför att från arméen avlägsna så
många regementen som möjligt samt ställa dem under ett
kejsartroget befäl. Gallas och Altringer hava redan i tyst-
het avfallit, och för den kejserliga saken har sändebudet
vunnit den general, Ottavio Piccolomini, på vilken Wallen-
stein mest av alla litar. Piccolomini har redan en hemlig
fullmakt på platsen som generalissimus efter Wallenstein, till
dess att posten nominellt kan övertagas av en ärkehertig.
Men själv är Wallenstein vacklande och obeslutsam. För
säkerhetens skull låter han väl föra sin gemål och sin dotter
Thekla till lägret, och Ottavios son, den unge, ridderlige
Max Piccolomini, har just såsom de båda damernas ledsagare
utfört detta uppdrag, då stycket börjar. Men Wallenstein
vet icke, om han skall göra uppror eller underkasta sig. A
ena sidan är det honom motbjudande att bryta den trohet,
han är kejsaren skyldig, likaså att köpa svenskarnas hjälp
genom att till dem avstå en del av den tyska fosterjorden.
A den andra sidan behärskas han av sin ärelystnad. Han
kan dock icke begrava alla sina högtflygande drömmar, icke
låta kejsaren köra bort honom från en armé, som han själv,
och icke hovet i Wien, stampat ur jorden, och framför allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
