Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
WALLENSTEINS FÖRHISTORIA 2 4 9
Das Lied von der Glocke är den mest betydande. Med full
rätt räknas den såsom en bland den tyska litteraturens
yppersta skapelser. De sista åren av det gamla århundradet
hade således för Schiller blivit en diktningens seconda pri-
mavera. Hans poetiska skaparkraft hade nu vaknat till nytt
liv, och det var därför naturligt, att han vände sig till den
diktart, som dock var honom kärast och för vilken han hade
den största begåvningen, nämligen dramat.
WALLENSTEIN
Denna nya dramatiska period inleddes med trilogien Wal-
lenstein. Tanken på ett dylikt drama hade helt osökt vuxit
fram under sysselsättningen med det trettioåriga krigdts
historia. Men längre än till själva tanken kom han icke på
länge, och om den första planen kan man endast uppställa
gissningar. Först 1796 grep han sig på allvar an med
arbetet, som sedan sysselsatte honom under tre års tid. I
början av 1799 voro både Die Piccolomini och Wallensteins
Tod så avslutade, att de kunde uppföras i Weimar, och 1800
kom det väldiga dramat ut av trycket. Det inledes av ett
slags förspel, Wallensteins Lager, som har till uppgift att
skildra miljöen, bakgrunden för det hela, den soldatesk, som
å ena sidan var Wallensteins skapelse, som beundrade och
lydde honom, men av vars växlande stämningar fältherren
själv var i hög grad beroende såsom både soldateskens herre
och dess tjänare. Det är detta, som här framlägges i en
följd av växlande, realistiska lägerscener, som mera erinra
om författaren till Götz von Berlichingen än om idealisten
Schiller. Redan i oktober 1798 uppfördes detta förspel på
hovteatern i Weimar och föregicks därvid av en av Schiller
författad prolog, vari hans retorik måhända når höjdpunkten.
Vi svenskar känna här igen den mästare, som framför allt
tjänat vår store retoriker Tegnér till mönster. Vissa partier
klinga nästan, som om de skrivits av Tegnér, så. t. ex. det
berömda stycke, som handlar om skådespelarens konst:
Denn schnell und spurlos geht des Mimen Kunst,
Die wunderbare, an dem Sinn vorüber,
Wenn das Gebild des Meissels, der Gesang
Des Dichters nach Jahrtausenden noch leben,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
