Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Maria Stuart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFLYTANDET FRÅN ANTIKEN 2 63
ters kärlek — då skrev hon under dödsdomen. Men detta
verkar snarast pinsamt, och det pinsamma förstärkes ytter-
ligare därav, att Elisabeth, som dock kunnat göras till en
mera jämnbördig motståndare, här skildras blott såsom fåfäng,
hycklande, småsinnad, avundsjuk, feg och lömsk.
Men även här torde Schillers strävan att närma sig antiken
hava medverkat till denna byggnad hos dramat. Det antika
dramat skildrade ju blott själva katastrofen. Mot denna
fordran hade Schiller svårt försyndat sig i Wallenstein. Här
däremot slog han in på den motsatta vägen, och Maria
Stuart skildrar blott tiden mellan dödsdomen och avrätt-
ningen. Antik är också den “ironi“, på vilken stycket är
byggt. Maria hade hoppats, att mötet med Elisabeth skulle
medföra en omsvängning till det bättre i hennes öde, men
detta möte beseglar i själva verket hennes undergång. Vikti-
gast var måhända en tredje impuls, som Schiller mottog
från det antika dramat. Konflikterna i detta hade varit få
och enkla — en strid mellan statens och familjelivets plikter
såsom i Antigone — och Schiller ville här nå samma enkel-
het. Men det, som i verkligheten var ett led i en stor poli-
tisk och religiös kamp, förvandlades därigenom till en små-
aktig jalousie mellan två kvinnor, till något i stil med Scribes
Un Verre d’eau, och den antika idealitet, han velat giva sitt
drama, blev i själva verket en sämre modern realism. Han
ville nu, såsom vi sett, bannlysa all tendens ur dikten —
här således de stora frågor, som sysselsatt honom ännu i
Don Carlos — och låta dramat hava ett blott estetiskt syfte.
Men en dylik esteticism, som passade för Goethe, var i själva
verket främmande för en natur som Schiller, vilken trots
alla desillusioner, som den franska revolutionen berett honom,
innerst fortfarande behöll sin ungdoms ideal. Hans försök
att betrakta kampen mellan katolicism och protestantism
såsom blott ett estetiskt motiv ville därför ej lyckas för
honom, och Maria Stuart är i följd härav kanske det mest
kyliga av hans dramer — trots den starka sentimentaliteten,
särskilt i femte akten. Vida bättre framgång hade han, då
han övergav denna förnäma esteticism och åter såsom i
Die Jungfrau von Orleans och Wilhelm Tell anslog strängar,
som kunna vibrera i en modern människas hjärta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
