Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Die Braut von Messina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 7 2 INNEHÅLLET I DIE BKAUT
blivit ensam med kören, anförtror han denna, att han funnit
en brud, en ung flicka, som uppfostrats i ett kloster och
som icke vet, vem hon är. Icke heller han känner hennes
börd. Men i morgon skall han göra henne till furstinna av
Messina, och redan denna natt skall hans folk röva henne
bort ur klostret. Men även den yngre brodern, Don Cesar,
har förälskat sig i en dam, som han blott sett en gång och
vars uppehållsort han icke vet. Men just som bröderna för-
sonats, får Cesar ett bud, att den okända nu funnits, och
han avlägsnar sig därför. Denna okända, som båda älska,
är deras syster Beatrice, om vars tillvaro Isabella nu under-
rättar dem. Knappt har hon yppat denna hemlighet, förr-
än Diego kommer med underrättelsen om, att hon blivit
bortrövad ur klostret. Båda bröderna ila då bort för att
uppspana den okände rövaren och återföra systern. Men
rövaren är ingen annan än Manuel, som utan att veta, vem
hon i verkligheten är, fört henne till en gård, som han
äger. Då Manuel infunnit sig där för att såsom brud föra
henne till sin mor, börjar, redan under deras samtal, slöjan
att lyftas. Beatrice får veta, att de båda män, som älska
henne, äro bröder, och hos Manuel uppstiger en aning om,
att hon är deras försvunna syster. Men i detsamma störtar
Don Cesar in, får se Beatrice i broderns armar, och gripen
av raseri och svartsjuka stöter han dolken i denne, som död
faller ned. Därpå befaller han, att den avsvimmade Beatrice
skall föras till hans mor.
Med oro väntar Isabella utgången av sönernas spaning,
och i sin förtvivlan har hon sänt ett bud till en med siar-
gåva utrustad eremit, vilken genom budbäraren förkunnar,
att Manuel återfunnit den försvunna. Därpå kommer “kören“
med den avsvimmade Beatrice, i vilken modern blott ser sin
dotter. Hon har således avvänt ödets slag: hennes dotter
är återfunnen och sönerna försonade. Men strax därefter
intågar den andra halvkören med Manuels lik på en bår,
och nu börja ödets förkrossande slag, det ena efter det
andra, att drabba den olyckliga. I sin förtvivlan utslungar
hon en förbannelse över mördaren, som hon ännu ej känner,
och med en syftning på den dröm, hon haft, utbrister hon:
Nicht Zeit
Ward ihr gegönnt, den Segen zu vollziehen.
Ein Mund hat, wie der andere, gelogen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
