Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Filosoferna - Schleiermacher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
-
-
r
r
1
,|
M
2 9 2 SCHLEIERMACHERS BI0GRAEÏ
han 1790 prästvigdes. Sedan hade han olika platser, av
vilka den viktigaste var såsom predikant vid Charitésjuk-
huset i Berlin (1796—1802). För hans utbildning voro
dessa år särskilt betydelsefulla, icke minst genom den be-
kantskap han nu gjorde med Friedrich Schlegel, vilken han
omfattade med en varm, för oss nästan ofattlig vänskap,
ty efter vad det förefaller kunna två personer knappt vara
varandra mera olika än den noble Schleiermacher och den
fullkomligt hållningslöse Schlegel. Men Schleiermacher hade
en mycket fin blick för olika individualiteter och ett livligt
sinne för deras rätt att få vara sig själva. I ett brev
skriver han, att ingen människa är obetydlig, som har något
egendomligt och som framställer den mänskliga naturen från
en eller annan sida. Han hade därför förmågan att leta
ut det bästa hos Schlegel, och då denne gav ut sin beryk-
tade Lucinde, tog Schleiermacher hans försvar och sökte
att i vännens osedliga roman intolka en moral, som säker-
ligen ej varit av Schlegel avsedd. Genom denna strid blev
emellertid vistelsen i Berlin honom mindre behaglig, och
han ansåg därför lämpligast att för en tid draga sig undan
till landet. Men redan 1804 kallades han till teologie pro-
fessor i Halle, där han stannade till 1807, även sedan uni-
versitetet stängts efter slaget vid Jena. Därpå överflyttade
han till Berlin, där han, samtidigt med Fichtes tal, höll en
serie predikningar, vilka gingo i samma riktning och lika-
ledes kraftigt bidrogo till den nationella väckelsen. Då uni-
versitetet i Berlin stiftades, 1810, blev han teologie pro-
fessor därstädes, och på denna plats stannade han ända till
sin död 1834.
Det första betydande arbete, med vilket han framträdde
och slog igenom, var Uber die Religion, Reden an die
gebildeten unter ihren Verächtern 11799), och redan där har
han framlagt den religiösa världsåskådning, som han sedan
vidare utvecklade i sina senare arbeten, av vilka Der christ-
liche Glaube anses vara det förnämsta. Till denna åskåd-
ning hade han kommit redan innan han råkat i någon be-
röring med nyromantikerna. Utgångspunkten är också
herrnhutismens: att människan i känslan lever sitt rikaste
liv och att det blott är genom känslan, som vi träda i för-
bindelse med det eviga. Men å andra sidan var han Kants
kanske trognaste lärjunge, som höll sig fri från Fichtes och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
