Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Bröderna Schlegel och deras vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WACKENRODER 303
nyromantiker och. skulle förmodligen hava blivit det, även
om han aldrig träffat bröderna Schlegel. Han var född
1772 och började 1790 sina universitetsstudier i Leipzig,
där han och Friedrich Schlegel gjorde varandras bekant-
skap, men studierna blevo varken långa eller djupgående,
ty ganska tidigt fick han en praktisk anställning vid berg-
verken och skall, mot vad man kunnat vänta av en
dylik fantasimänniska, hava skött sin plats exemplariskt.
1799 bosatte han sig i närheten av Jena, kom nu mitt upp
i det nyromantiska kotteriet och började skriva på sin stora
roman Heinrich von Ofterdingen, som i viss mån blev en
nyromantisk programskrift och till vilken jag därför i det
följande skall återkomma. Men Novalis hann aldrig avsluta
den, ty redan i mars 1801 slutade han sitt liv.
Av det äldsta nyromantiska kotteriet var Novalis en bland
de poetiskt mest begåvade, och han hade onekligen anlag
att bliva en verklig lyriker. Men den mest originelle av
hela den första uppsättningen var nog den likaledes tidigt
bortryckte Wilhelm Wackenroder, som endast nådde en lev-
nadsålder av tjugofem år; han dog 1798. Med Schleglarna
hade han ingen beröring, men däremot voro Tieck och han
skolkamrater och ungdomsvänner. Hans insats inskränker
sig till ett enda arbete, hans 1797 utgivna Herzensergies-
sungen eines kunstliebenden Klosterbruders, som för det
första är ovanligt väl skrivet och för det andra av en nästan
programartat nyromantisk karaktär. Arbetet fingeras vara
författat av en gammal munk, som i sin ungdom drömt
om att bliva konstnär. Men — skriver han — himlen har så
fogat, att jag kommer att sluta mitt liv i ett kloster; “dessa
försök äro således det enda, som jag nu är i stånd att göra
för konsten“. Hans “hjärteutgjutelser" bestå dels i några
konstnärsanekdoter, som han fått från Vasari och i vilka
han söker karaktärisera målare som Raphael, Michelangelo,
Lionardo, Dürer m. fl., dels i reflexioner om konsten i all-
mänhet. Boken slutar med en berättelse om en musiker
Joseph Berglinger, vilket parti väl är det förnämsta i boken,
och där han i viss mån skildrar sitt eget själsliv, ty Wacken-
roder var djupt musikalisk, men hindrades av fadern att ägna
sig åt tonkonsten. Den berättarton, som anslagits i hjärte-
utgjutelserna — den gamle konstälskande klosterbroderns —
år både väl träffad och bibehållen, och genom denna har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
