Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Bröderna Schlegel och deras vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 4 TIECK
författaren fått fram det, som för honom väl var huvud-
saken: konstens rent religiösa innebörd. Den stämning av
en fin, men starkt katolskt färgad mystik, som vilar över
munkens alla betraktelser, var tydligen också avsedd. Sär-
skilt vackert är kapitlet “von zwey wunderbaren Sprachen“.
Ordet — säger han — är en stor himmelens gåva. Men
för det osynliga, för det, som svävar över oss, räcka
orden ej till. Jag känner dock två underbara språk, genom
vilka Skaparen gjort det möjligt för människorna att fatta
de himmelska tingen, så vitt detta för dödliga varelser är
görligt. Dessa språk verka på vårt inre på annat sätt än
orden, de tränga in i varje nerv och i varje blodsdroppe.
Det ena av dessa underbara språk talar blott Gud; det andra
talas blott av några få utvalda bland människorna, som han
smort till sina älsklingar. Det förra språket är naturen, det
andra konsten. Sedan klosterbrodern vidare utvecklat detta,
slutar han: “Konsten framställer för oss den högsta mänsk-
liga fulländningen. Naturen däremot—så mycket ett dödligt
öga ser därav — liknar brutna orakelspråk ur Gudomens
mun. Men om det är tillåtet att tala om dylika ting, så
skulle man måhända kunna säga, att Gud skådar hela natu-
ren och hela världen så, som vi skåda ett konstverk.“
Wackenroder var tydligen geniet, på vars idéer Tieck
under den första tiden levde, och det blev Tieck, som vidare
utvecklade dem — hans konstnärsroman Franz Sternbalds
Wanderungen (1798) vilar på ett uppslag av Wackenroder,
men som Tieck knappt kunnat utnyttja. Av nyromantikerna
var han den avgjort mest produktive, åtnjöt även ett oer-
hört litterärt anseende, icke minst i Sverige, och sattes av
sina beundrare vid Goethes sida, t. o. m. över Faustskalden.
Från denna maktställning har han ohjälpligt fallit, och de
arbeten, som Atterbom och hans samtida så oerhört beund-
rade, torde väl numera blott läsas av litteraturhistorikern,
som för övrigt ej gör det med odelat nöje. Men historiskt har
han en icke ringa betydelse och betraktades med en viss rätt
såsom skalden inom den äldsta nyromantiska skolan.
Ludvig Tieck föddes i Berlin 1773 såsom son till en
hantverksmästare. Från gymnasiet, där han knöt sitt vän-
skapsband med Wackenroder, övergick han till olika uni-
versitet, där han, mest på egen hand, studerade nyare språk
och litteratur, och redan vid sjutton års ålder började han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
