Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 SCHELLING
von Kalb, hyllade samma åskådning: “Kärleken behöver
ingen lag“ — skrev hon till Jean Paul. Det var också
dennes mening. Hjälten och hjältinnan i Titan, Roquairol
och Linda, äro frigjorda kraftmänniskor, som höja sig över
alla borgerliga etiska fördomar, och i Siebenkäs förhärligar
Jean Paul tvegiftet. Såsom vi minnas hade Bürger i verklig-
heten en dylik förbindelse, och slutligen ha vi Heinses
Ärdinghello, som mynnar ut i en polygamiens apoteos. Den
nyromantiska etiken var således ej utan sina förberedelser.
Även för denna gällde det i främsta rummet att trotsa
den allmänna opinionen. “Sedlighetens första yttring —
skrev Friedrich Schlegel — är opposition mot den positiva
lagligheten och den konventionella rättskänslan.“ Inom det
Schlegelska kotteriet härskade också, såsom vi sett, den
mest frigjorda erotiska moral. Om Caroline samt om Cle-
mens Brentano och hans olika fruar har jag redan talat.
Dorothea Veit övergav först och lät sedan skilja sig från
sin man utan att därför gifta sig med Friedrich Schlegel.
Tvärtom voro båda emot en dylik ceremoni. “Vi ha egent-
ligen aldrig tänkt — skrev Schlegel 1798 — att ingå en
borgerlig förening, ehuru jag sedan tämligen länge tillbaka
ej ansett det möjligt, att något annat än döden skulle kunna
skilja oss åt. Väl strider det alldeles mot min känsla att
jämna ut och beräkna nutid och framtid, men om denna
förhatade ceremoni skulle vara det enda villkoret för vår
samvaro, så skulle jag handla efter ögonblickets krav och
uppgiva mina käraste idéer. — — — Sannolikt skulle hon
inte bli min sista kärlek, om hon också bleve min enda.“
Även Schelling stod vid denna tid på samma ståndpunkt,
och 1799 skrev han en dikt, som förkunnar den mest öppna
moraliska och religiösa nihilism. Ett utdrag må vara nog:
Halte nichts vom Unsichtbaren,
Halt’ mich allein am Offenbaren,
Was ich kann riechen, schmecken, fühlen,
Mit allen Sinnen drinnen wühlen.
Mein einzig Religion ist die,
Dass ich liebe ein schöne Knie,
Volle Brust und schlanke Hüften,
Dazu Blumen mit süssen Düften,
Aller Lust volle Nahrung,
Aller Liebe süsse Gewährung.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
