Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lúcinde 329
Drum, sollt’s eine Religion noch geben
(Ob ich gleich kann ohne solche leben),
Konnte mir vor den andern allen
Nur die Katholische gefallen.
Men nyromantikens enfant terrible var Friedrich Schlegel,
som i sin förut omtalade s. k. roman Lucinde sökte skildra
sig själv och sitt eget liv. Sambandet med Sturm und
Drang märkes i den karaktäristik av hjälten, som inleder
dennes levnadshändelser. Julius hade haft en vild, stormig
ungdom. “En kärlek utan föremål“ brände i hans inre och
upprörde hela hans väsen. Vid minsta anledning uppflam-
made lidelsens lågor. Men en utsvävning intresserade honom
blott så länge, han ännu ej hade prövat på den; vana kunde
den aldrig bliva, ty han “hade lika mycket förakt som lätt-
sinne“ — och så fortsätter denna karaktäristik, som likaväl
hade kunnat nedskrivas av Klinger. Men i fortsättningen
kommer nyromantikens filosofi in. Livets allt behärskande
makt var ju fantasien, som skapade all verklighet och som
icke kunde bindas av någon lag eller av något tvång. Men
inom moralen var fantasien detsamma som godtycket och
nycken. Godtycket var också Julius enda etiska norm. Han
är därför en herre, som gör vad som faller honom in. Resul-
tatet blev emellertid högst olyckligt. Klingers hjältar, som
för översvallande livskraft knappt kunnat yttra två samman-
hängande meningar, äro i alla fall mera tilltalande än Julius,
som visserligen gör, vad han vill, men icke har kraft att
vilja någonting alls. Den ena nycken avlöser den andra,
och han är ur stånd att koncentrera sig på någon uppgift.
Hans nyckfullhet är icke glad och lättsinnig, utan trött och
slapp, därför att han aldrig spänt musklerna för att över-
vinna ett motstånd. Naturligtvis arbetar han icke, har intet
yrke, ingen sysselsättning. Visserligen kallar han sig konst-
när, men detta förefaller att vara bara en titel, och om
något konstverk, som han skapat, hör man ej talas. På
ett ställe undslipper det författaren, att det egentligen var
projekt, som han visade sina vänner, saker, “som han ville
utföra och som i den första förtjusningens ögonblick redan
syntes honom färdiga“. Däremot lever han tydligen på sina
räntor, ehuru Schlegel förbigår denna praktiska detalj, som
ju icke hör hemma i det äkta konstnärslivet. Några egentliga
intressen har han heller icke; de enda, med vilka han fyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
