Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Werner och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DIE ELIXIERE DES TEUFFELS
baronessan Eufemia, och även hon känner igen honom, men
— såsom greve Viktorin, den unge man, som nyss störtat
ned i avgrunden och som är hennes älskare. Hon är över-
tygad om, att han anlagt munkförklädnaden blott för att
utan fara få träffa henne. Och nu börjar för Medardus ett
egendomligt dubbelhv: “Jag kunde icke igenfinna mig själv.
Uppenbarligen blev Viktorin genom den olycka, vartill min
hand, men icke min vilja var orsaken, störtad i avgrunden.
Jag träder i hans ställe, men prästen känner pater Medardus,
och så är jag för honom, vad jag i verkligheten är! Men
den förbindelse, som Viktorin har med baronessan, kommer
över mitt huvud, ty jag är själv Viktorin. Jag både är
den jag synes vara och synes icke, vad jag är. För mig
själv en oförklarlig gåta, är jag oense med mitt eget jag.“
Den djupt depraverade baronessan Eufemia vill nu söka
förmå sin älskare att mörda baronen. Men Medardus, som
blivit förälskad i baronessans styvdotter Aurelia, vägrar,
baronessan beslutar att hämnas och vill förgifta den tro-
löse, men oförmärkt skjuter han den förgiftade vinbägare,
så faller
som han
i honom,
jag mig
därifrån, han anföll mig
min nacke med rasande bett, och van-
av smärta och raseri, brottades jag länge och för-
tvingades han genom ett häf-
mig, men då han anföll mig ännu
men oförmärkt
hon ställt framför honom, för henne själv, och
hon ett offer för sin egen nedrighet. Men just
skall fly, möter han Aurelias bror, som griper tag
“men med uppbjudande av hela min kraft vred
lös från honom och ville skynd
ånyo och sargade
sinnig
gäves med honom. Slutligen
tigt ryck att släppi
en gång, tog jag till kniven: två stygn, och han sjönk
rosslande till golvet, så att det dovt genljöd i korridoren.“
Överallt i slottet ropas nu på mord, men Viktorin-Medardus
lyckas rädda sig undan.
Han avlägger nu munkdräkten och kläder sig civilt samt
kommer efter åtskilliga äventyr till ett furstligt slott, där
han under namn av herr Leonard blir halvt gunstling hos
fursten och där han till sist träffar Aurelia. Men kort där-
efter blir han häktad — varför vet han ej, men som det
sedan visar sig på anklagelse av Aurelia, som i honom igen-
känt styvmoderns och broderns mördare. Inför domaren
söker han väl att slingra sig undan, men en präst har känt
igen honom såsom pater Medardus, och i sin fängelsehåla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
