Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEK PRINZ VON HOMBURG 363
Hohenzollern, erinrar kurfursten om scenen i slottsträdgården,
det skämt med segergudinnan, som han tillåtit sig, och prin-
sens fullständiga tankspriddhet under orderutdelningen. I
verkligheten hade han således icke brutit mot någon order,
ty denna hade han aldrig uppfattat.
Slutscenen för i minnet tillbaka den, med vilken dramat
börjat. Den spelar också i slottsträdgården. Med förbundna
ögon föres prinsen in för att arkebuseras, men då bindeln
tages bort, träder Nathalie fram, såsom i inledningsscenen,
och sätter kransen på hans huvud. Kanonerna dåna, och
regementsmusiken spelar upp. Är det en dröm — frågar
prinsen. Men alla svara: Hell, segraren vid Fehrbellin! Och
så slutar stycket: “I stoftet med Brandenburgs alla fiender !“
Den eldande klangen i denna fanfar kan man sentera, först
då man tar hänsyn till tidsläget, till det förödmjukade, kros-
sade Preussen, som låg blödande vid Napoleons fötter. Det
var Kleist, som här blåste till attack, men med en annan
paroll än prinsen själv, med framtidens paroll: den järn-
hårda disciplinen och pliktkänslan. Ett drama, byggt på
ett dylikt motiv, får ju lätt formen av ett logiskt bevis,
blir skelettartat och skematiskt. Men så är icke Kleists.
Över det hela vilar en slöja av mystik, och styckvis erinrar
den preussiske löjtnantens drama om Calderons Livet en
dröm. Det är fantastiskt, något romantiskt skuggspelsartat,
men tillika kraftigt realistiskt. Karaktärsteckningen, av kur-
fursten och de preussiska generalerna, är ypperlig, bygg-
naden är mönstergill, med en ständigt stegrad dramatisk
spänning, och själva idéen i stycket är framlagd med en
överlägsen klarhet. Diktens idé — yttrar Per Hallström i
sin essay över detta drama —* “har hela storheten och sträng-
heten av ett rent tragiskt problem, men utan att vika åt
sidan för någon konsekvens är den förd till livsbejakelse i
stället för undergång. Konflikten mellan den enskildes frihet
och världens moraliska lagar löses i seger för båda. Lagarna
behålla sin giltighet, blott klarare och ofrånkomligare efter
den bevittnade striden, men mannen, som utmanade dem,
har ingenting förlorat. Han har ofirat sitt liv till bot och
fått det igen, större och friare än förr, rikare på en stor
sanning. Inför rättens idé har han nedlagt vart själviskt
krav, även det instinktiva livsbegäret. Han har givit sig
helt åt något högre, än vad som styrde honom förr,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
