Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 MICHAEL KOHLHAAS
och. har därpå vunnit den resning, som blott så kan
vinnas.“
Men Kleist var icke blott en stor dramatiker. Han var
ock en ypperlig novellförfattare, och hans mästerstycke här
är Michael Kohlhaas. Novellen har formen av en relation
från 1500-talet, och den ålderdomliga stilen är förträffligt
funnen och bibehållen utan att på något sätt verka affek-
terad. Tvärtom har han härigenom fått den enkla och tro-
hjärtade ton, som passar hop med innehållet. Detta är gan-
ska enkelt. Hjälten, Michael Kohlhaas, en sachsisk hästhand-
lare, reser till marknaden för att sälja några hästar. Men
då han passerai* ett slott på vägen, vilket tillhör en junker
von Tronka, blir han hejdad av en vägbom och får erlägga
vägbomspengar. Michael vet, att det är olagligt, men bråkar
ej och betalar. Då avfordrar man honom pass att få utföra
hästar — också olagligt — men efter någon diskurs finner
han sig också häri samt lämnar ett par hästar i pant jämte
en stalldräng att se efter dem. Vid återkomsten finner han
emellertid hästarna förstörda och drängen så illa slagen, att
han spottar blod. Det är mer än han såsom en fri man kan
tåla, och nu stämmer han junkern. Hans rätt är solklar,
men i alla instanserna förlorar han, ty överallt hade junkern
fränder och vänner. Så tänker han att emigrera, ty han vill
ej leva i ett land, där han ej får njuta lag och rätt. Men
hustrun vill göra ett sista försök och reser med en böne-
skrift till kurfursten. Då hon kommer tillbaka, avvisad,
döende och illa slagen, rinner måttet över för Michael. Han
säger ingenting, men han kniper ihop läpparna och har
fattat sitt beslut. Sedan han jordat hustrun, sammankallar
han sitt folk, och så sitta de upp och rida till Tronkenburg,
som de genom en överrumpling bemäktiga sig och bränna
ned. Junkern själv lyckas emellertid i sista stund komma
undan, och efter vad Michael får höra har han flytt till
Wittenberg. Michael utfärdar då ett mandat, i vilket han
fordrar, att brottslingen skall utlämnas till honom; i annat
fall hotar han att bränna staden. Och denna hotelse sätter
han delvis i verket, ty med hans folk ha åtskilliga oros-
element förenat sig, så att han ganska snart står i spetsen
för ett manstarkt rövarband. Men Michael är ingen bandit,
utan fordrar blott sin rätt: hästarna skola återställas till
honom, fodrade och friska såsom de förut varit, ersättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
