Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Inledning - Den engelska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 FÖRHÅLLANDE TILL DEN TYSKA ROMANTIKEN
för Goethe att få fram just det äkttyska i hjältens väsen.
Redan Sturm und Drang hade här således ställt sig i mot-
sats till upplysningens kosmopolitism. Genom Napoleons för-
sök att undertrycka nationaliteterna fick denna rörelse ökad
kraft, och den äldre engelska romantiken är icke blott
nationellt engelsk, utan rent av bygdepatriotisk. Words-
worth’s intressen begränsas i det hela till Cumberland,
Walter Scott är framför allt skotte, Moore irländare. De
senare romantikerna, Byron och hans grupp, vända sig väl
mot denna bornerade nationalism, men huru oerhört engelska
äro de likväl icke? Personligheter som Byron och Shelley
äro otänkbara i något annat land än England. Nationalismen
röjer sig först i det intensiva studiet av landskapets säregna
natur och av folklivet. I det förra fallet är Wordsworth
den store banbrytaren, i det senare Walter Scott, vars styrka
alldeles avgjort ligger i hans ypperliga skotska folktyper.
Men just denna form av nationalism är specifikt engelsk. I
den franska romantiken återfinnes den så gott som alls icke,
i den tyska mera, men i det hela heller icke där. Icke ens
en så stor naturlyriker som Goethe har fått fram ett sär-
skilt tyskt landskaps natur, och några folktyper, som gå
upp mot Walter Scotts, förekomma alls icke i den tyska
litteraturen. Denna förkärlek för naturen är utan tvivel ett
engelskt drag, som går tillbaka ända till den angelsaksiska
tiden och som senare röjer sig både hos den engelska
renässansen och hos 1700-talsförfattare som Thomson. Det
sammanhänger med det engelska livet. Idealet för en engels-
man har alltid varit att vara lantjunkare, att få leva på sin
herrgård tillsammans med sina hästar och hundar, jaga och
fiska. Han ställning till naturen är därför en helt annan
än andra folks, och han har större förutsättningar än de att
uppfatta hembygdens egendomliga natur och folkliv. Ge-
mensamt för all romantik är ett annat drag, som samman-
hänger med rörelsens nationella karaktär. I stället för det
fransk-klassiska ideal, som härskat under 1600- och 1700-
talen, uppställer man nu ett annat: från tiden före den
franska klassiciteten. De franska romantikerna återgingo
till Ronsard, tyskarna, vilkas 1500-talslitteratur ju varit
nästan barbarisk, sökte i alla fall att giva Hans Sachs en
poetisk återupprättelse — så både Goethe och Tieck. Engels-
männen voro i detta fall lyckligast ställda, ty den engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
