Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Inledning - Den engelska romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FÖRHÅLLANDE TILL DEN TYSKA ROMANTIKEN 377
renässansen hade varit en verklig storhetstid. Det var också
till denna de nu vände sig, särskilt till Milton och Spenser,
men även till Chaucer och de folkliga balladerna, och man
behöver blott ögna på de motton, som Walter Scott satt i
spetsen för de olika kapitlen i sina romaner, för att finna,
att han var nästan ett levande lexikon för denna äldre
litteratur. En annan följd av samma nationalism var det
svärmeri för medeltiden, som man möter även inom den
engelska romantiken. Men den engelska romantikens medel-
tid är dock icke densamma som den tyska. För det första
skildras den vida mer historiskt av engelsmännen än av
tyskarna. Väl är det sant, att psykologien i t. ex. Ivanhoe
ur historisk synpunkt är alldeles misslyckad. Men den så
att säga arkeologiska apparaten är förträfflig — t. ex.
skildringarna av tornejen och av det normandiska slottets
stormning. Psykologien hos Tieck, Fouqué och Novalis är
ännu klenare — varken medeltida eller modern — och någon
förmåga att giva sådana arkeologiska kulturbilder som Walter
Scott ha de alls icke. Deras medeltid saknar alldeles de
klara linjer, som Walter Scotts har. Men för det andra
var medeltidssvärmeriet alls icke så genomgående i England
som i Tyskland. Walter Scotts bästa romaner röra sig inom
en senare tid, 1500—1600- och 1700-talen, och de andra
engelska romantikerna äro ej några egentliga medeltids-
entusiaster, Byron och hans grupp inte alls. Karaktäristiskt
för de engelska romantikerna är snarare, att de åt ett annat
håll utvidga området för poesien. Tendenserna härtill hava
vi ju redan iakttagit under den engelska förromantiken, hos
Cray, hos Percy, hos Macpherson, Lowth, Wood m. fl. Men
dessa erövringståg fortsättas under den egentliga romantiken,
då särskilt orienten och det moderna Grekland synas intres-
sera nästan mer än engelsk medeltid. I någon mån sam-
manhänger detta väl med Englands starka politiska och
merkantila förbindelser med Indien. Det var färgen, stäm-
ningen, som slog an, och det var också detta, man framför
allt sökte återgiva, under det att man i det hela stod lika
främmande för orientalens själsliv som för den medeltida
riddarens.
I politiskt avseende företer den engelska romantiken ej
samma enhetsfront som den samtida tyska. Som vi minnas
hade de tyska nyromantikerna äldst varit politiskt indifferenta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
