Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Wordsworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad han tyckte om Wordsworth, svarade han: “Like him?
Not at all. He is a dreadfull old ass!“ Jag misstänker,
att Wordsworth verkligen gjorde detta intryck på
Pickwickklubbens författare. Wordsworth konverserade ej gärna.
Han föreläste. Med den yttersta självmedvetenhet
förkunnade han rena banaliteter, var salvelsefull och trång till
hela sin uppfattning, i moral, i politik och litteratur. Och
framför allt: han ville ej gärna tala om någonting annat
än om sig själv och intresserade sig icke för några andra
arbeten än dem, han själv skrivit. Den naivitet, med
vilken han gick upp i sig själv, kunde väl något ursäkta
denna självbelåtenhet, men nog bör den hava varit tröttande
för interlokutörerna. Han var, med ett ord, en
egocentriker som få. Detta självintresse låg ju i hela
tidsströmningen. Rousseau hade med sina Confessions gått i
spetsen, Chateaubriand, Goethe, Byron hade följt efter; alla
hade de gått upp i sina egna personligheter. Men hos
Goethe och Byron hade dock detta självintresse, liksom hos
Rousseau, haft så storslagna mått, att icke blott samtiden
utan ock eftervärlden imponerats därav. Wordsworth
däremot var ingen andlig jätte och kunde ej undgå att bli
smått löjlig, isynnerhet som mångordigheten på intet sätt
svarade mot självanalysens djup.
Han levde länge, men som skald hade han en
jämförelsevis kort blomstringsperiod, mellan 1798 och 1810, och
sedan upprepar han i det hela blott sig själv. Innan han
gjort Coleridges bekantskap, hade han ännu ej träffat de
toner, som voro egendomliga för honom, skrev då ännu
dikter i Popes stil och ett drama, The Borderers, som nog
påverkats av Schillers Die Räuber, vilket drama 1792
kommit ut i engelsk översättning. Men 1797 råkade han
samman med den vida mera vakne Coleridge, och under sina
samtal utbildade de ett nytt estetiskt program, som
Wordsworth i korthet framlagt i företalet till Lyrical Ballads.
Det riktar sig mot Popes och den franska klassicitetens
smak. För det första hävdas, att varje ämne, som kan
intressera människorna, också kan bli föremål för poetisk
behandling, således icke blott vissa ämnen. För det andra
kräves också en realistisk stil. Majoriteten — heter det —
av de följande poemen bör betraktas såsom experiment.
De ha skrivits huvudsakligen i syfte att undersöka, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
