Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Wordsworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dorothy ned på landet, där de på sina inkomster kunde
föra ett visserligen enkelt, men ekonomiskt sorgfritt liv.
1797 gjorde han Coleridges bekantskap, och nu utvecklade
sig hans förut endast slumrande diktaranlag, ty de dikter
han förut skrivit, äro ej karaktäristiska för honom. Han
och vännen beslöto också att, visserligen anonymt,
framträda för allmänheten, och året därpå utkom deras Lyrical
Ballads, som anses inleda den romantiska poesien i
England. Coleridge hade, såsom vi sedan skola se, fått
uppslaget från Tyskland, och även Wordsworth ville nu taga
kännedom om dess i England nästan okända litteratur.
Tyska kunde han mycket litet, och för att förkovra sig
däri reste han, systern och Coleridge 1798 över till
Tyskland, där han stannade bortåt ett halvt år. Några
litterära bekantskaper gjorde han icke, om man undantager ett
par besök hos den vid denna tid alldeles föråldrade
Klopstock, utan i stället levde han och systern för sig själva i
Goslar, där han mycket flitigt skrev på sina egna dikter,
men däremot tyckes hava tagit föga kännedom om den
tyska litteraturen. Någon tid efter återkomsten slogo han
och systern sig ned i hembygden, det för sin naturskönhet
så ryktbara “lake-distriktet“ i Cumberland, och ehuru han
där några gånger växlade bostad, stannade han vid dessa
för honom så kära sjöar under hela återstoden av sitt
långa liv. 1802 gifte han sig, men systern stannade
fortfarande i hans hus, och de båda damerna tävlade där med
varandra om att beundra och skämma bort honom. Något
annat umgänge än denna adorerande krets hade han icke i
sin lantliga avskildhet. Hans liv förflöt sedan också utan
alla slitningar, och hans ekonomi blev allt bättre och bättre.
1801 hade han fått tillträda arvet efter fadern, 1813 fick
han en sinekur, som lär hava givit honom en 500 pund
om året, och efter Southeys död blev han “poeta laureatus“,
vilken plats ansågs rendera 300, ehuru den i verkligheten
skall hava givit mindre. Även andra hedersbetygelser kommo
honom till del, och först 1850 slutade han sitt så lugna
och lyckosamma liv.
Någon särskilt tilltalande personlighet var han knappast.
Spirituell var han alls icke, och han saknade alldeles sinne
för det komiska. Såsom en ung man uppvaktade Dickens
en gång den gamle, men när man sedan frågade honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
