Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Wordsworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pojke. Skall man våga skicka honom? Nöden har ingen
lag. Betty sätter honom på en häst, ger honom noga
förhållningsorder, och så rider han i väg. Men timmarna gå,
och pojken kommer ej tillbaka. Här har Wordsworth på
ett verkligen överlägset sätt skildrat den stackars moderns
allt mer och mer stigande ängslan. Och denna moderskärlek
blir här dess mera gripande, som dess föremål är en stackars
idiot. Så slutar dikten i ett rent jubel, då modern, som om
natten givit sig ut på spaning, till sist återfinner sin
vilsekomne gosse. Men till denna höjd nå ej andra ballader upp,
och av dem få vi givet det intrycket, att lika ofta som
Wordsworth kunde vara poet, lika ofta kunde han bli rent
trivial. Sämst är nog Goody Blake and Harry Gill, som
tydligast röjer Wordsworths brist på konstnärlig smak. Harry
Gill är en farmare, som ständigt fryser, som skakar
tänderna av köld, och varför? Jo, en fattig gumma, Goody
Blake, har för att värma sig om vintern stulit några
risknippor från Harry Gills ägor, och detta har han brutalt
hindrat. Händelsen är ju alldaglig, straffet är övernaturligt,
men kombinationen mellan de båda polerna är mycket
misslyckad. Och därtill kommer en sentimentalitet, som
påminner om Sternes. En annan dylik, ehuru vida längre
dikt, som han också skrev vid denna tid, Peter Bell, men
som icke intogs i Lyrical Ballads, utan först långt senare
publicerades, har också denna blandning av realism, övertro
och sentimentalitet. Peter Bell är en utsvävande, ogudaktig
och samvetslös sälle. Men så förirrar han sig i en skog
och kommer till en bäck, där en åsna står och stirrar ned
i vattnet. Peter Bell vill stjäla åsnan, men denna kan ej
fås från stället, trots det att Peter slår det stackars djuret,
så att blodet strömmar. Den misshandlade åsnan ser blott
på honom:
’Twas but one mild, reproachful look,
A look more tender than severe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
