Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Coleridge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot den kanske bättre, men något svårhanterliga termen
“Quale-quare-quidditive casus“. Det senare språket
tillgodosåg han därmed, att han för sin landsförsamling
citerade bibelspråken på hebreiska, som han förklarade vara den
Helige Andes eget tungomål — för övrigt till böndernas
stora belåtenhet, ty då Rev. Coleridges efterträdare
övergick till engelska, klagade de och begärde att få höra “den
Helige Andes omedelbara språk“. En del av sin originalitet
tyckes Coleridge således hava fått från fadern. Emellertid
dog denne, när sonen endast var åtta år. Då syskonringen
var stor och förmögenheten ingen, togs den lille gossens
uppfostran om hand av några vänner till fadern, och vid
tio års ålder sattes han i en skola i London; där vistades
han även under ferierna, ty något hem hade han icke. Men
han var en ovanligt begåvad och brådmogen skolpojke, som
läste allt möjligt, filosofi, teologi, poesi, och redan på
skolbänken var han en politisk radikal, som i ett särskilt ode
(1789) hälsade Bastiljens förstöring. Det slutar:
Shall France alone a Despot spurn?
Shall she alone, O Freedom, boast thy care?
— — — — — — — — — — — — —
And still, as erst, let favour’d Brittain be
First ever of the first and freest of the free!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
