Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Southey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var han, som fick draga försorg om Coleridges familj. Men
trots det att han slutade såsom Englands poeta laureatus,
var han icke en skald av samma mått som Wordsworth
och Coleridge. Den fantastiska spökkostym, i vilken hans
dikt är utstyrd, är, när man undersöker saken närmare,
blott en förklädnad för den hederlige engelske borgare, som
han var, och hans talrika skrifter torde numera höra till
dem, som av den stora publiken äro ohjälpligt bortglömda.
Robert Southey — så börjar en biografi över honom —
“är en död poet, en bokmakare, en arbetskarl i
versskrivning, men likväl skulle bilden av denna tids diktning vara
ofullständig utan honom“. Domen om Southeys poesi är
kanske väl sträng, ty han har dock skrivit flera vackra,
mycket melodiösa verser. Men i det hela är det nog så,
både att han nu är litterärt död och att han likväl har en
plats i sitt lands litteraturhistoria.
Han föddes i Bristol 1774 och var således två år yngre
än Coleridge och fyra år yngre än Wordsworth. Fadern
var en förmögen lärftskramhandlare, men just då sonen
vuxit upp och skulle bli student, blev han ruinerad och dog.
Utsikterna för denne voro således ej särdeles goda, så mycket
mindre som han blivit relegerad från den skola, Westminster
School, där han gick. I en tidning hade han nämligen
skrivit en skandalartikel, i vilken han förfäktat satsen, att
“flogging“ var en uppfinning av djävulen själv. Skolans
rektor, som förmodligen höll på stutens välsignelsebringande
verkningar, förekallade den förmodade författaren, som
erkände författarskapet och nu i honorar blev relegerad. Några
svårare följder hade straffet dock icke, ty kort därefter blev
han student i Oxford, där en morbror bekostade hans
studier. Southey var då (1792) aderton år och ganska
brådmogen. Till flera av de arbeten, han sedan utgav, hade
han då redan gjort utkasten, och bland de planer, han hade,
var ock att i sex böcker avsluta Spensers Fairy Queen — som
man ser tog även han sina första litterära intryck från den
engelska renässansen. Själv berättar han, att han hade
huvudet fullt av Rousseau och Werther. Någon större
förtrogenhet med utlandets litteratur hade han dock icke, ty
han kunde varken franska eller tyska — sedan lärde han
sig spanska och portugisiska. Men både Rousseau och Werther
funnos på engelska, och då Southey kom till universitetet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
