Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betalade honom uselt, och han led därför den bittraste nöd;
även sedermera voro hans honorar löjligt låga, och för The
Raven, som väl torde böra räknas som ett bland de yppersta
poem, som finnas på engelskt språk, fick han — tio dollars!
1833 kom likväl en svag ljusning. En tidning i Baltimore
hade utsatt två pris, ett för det bästa poemet och ett för
den bästa novellen. Poe vann båda. Men om hans
situation vid detta tillfälle får man den mest åskådliga bilden
genom hans brev till en av prisdomarna, Mr. Kennedy, som
bjudit honom till middagen: “Eder bjudning har på det
livligaste upprört mig. Men jag kan ej komma på grund
av skäl av den mest förödmjukande natur: min yttre
människa. Ni kan föreställa Eder, med vilka känslor jag gör
Eder denna bekännelse, men det är nödvändigt“. Mr. Kennedy
tog emellertid hand om den opraktiske skalden, och han fick
det ekonomiskt något bättre. Den inre oron ville likväl ej
övergiva honom. Jag lider — skrev han till Kennedy —
“av en själskrafternas nedsättning och detta i så hög grad,
att jag aldrig förut erfarit något dylikt. Fåfängt har jag
kämpat mot detta svårmod, och jag vet, att Ni tror mig,
då jag säger, att jag trots min förbättrade ställning är
djupt olycklig“. Men 1836 gifte han sig med sin kusin
miss Virginia Clemm, den i hans dikter så förevigade
Lenore, som gav honom hans livs kanske enda lycka, men
också dess djupaste smärta. Hon led nämligen av lungsot
och dog 1847 efter ett långvarigt avtynande. Därmed var
det slut med Poe. Han började nu dricka — ursinnigt, för
att döva sorgen och samvetskvalen, blev också opieätare.
Men — skrev han kort före sin död — “jag har absolut
intet nöje i dessa utsvävningar, i vilka jag så vanvettigt
kastar mig, och det är ej i jäktande därefter, som jag har
vedervågat liv, anseende och förnuft. Det bar skett i en
förtvivlad ansträngning att fly från plågsamma minnen,
minnen av uselhet, orätt och vanära, från känslan av olidlig
enslighet och fruktan för någon hemlighetsfull, förestående
dom“. Kort efter det han skrivit ned dessa rader hittades
han medvetslöst berusad på en av Baltimores gator, fördes
till ett sjukhus, och där avled han den 9 oktober 1849.
Detta är Poes levnadssaga, och av denna får man en
förfärande reflex i hans litterära produktion. Denna är sjuklig,
överretad, nervös, men röjer en enastående fantasikraft och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
