Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Walter Scotts biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli tillfångatagen och ställd inför valet att antingen bli
hängd eller gifta sig med Sir Gideons fula dotter, vilken
måtte hava varit anskrämlig, ty Sir William tog sig ända
till tre dagars betänketid, innan han kunde besluta sig för
att föredraga den unga damen framför galgen. Från detta
par härstammade emellertid skalden, som var Sir Williams
sonsons sonsons son. Naturligtvis voro alla Scottar trosfasta
jakobiter, och då Stuartarna fördrivits, avgav “Beardie“
Scott löftet att icke raka sig, förrän “kungen fått sitt igen“ —
ett löfte, som förskaffade honom binamnet (den skäggige),
ty “kungen“ fick som bekant aldrig sitt rike.
Walter Scotts far hade emellertid en ganska blygsam
samhällsställning. I Skottland finnas, liksom i England, två
olika slag av jurister, writers (motsvarande engelska
attorneys) och advocates (engelska barristers). Blott de senare
få uppträda inför rätten, under det att en writer endast
förbereder ett ärende. Walter Scotts far, som också bar
samma inom släkten vanliga förnamn, hade ej hunnit längre
än till writer, och samma yrke hade han tänkt för sin son,
vilken föddes i Edinburg den 15 augusti 1771. Då den
blivande skalden blott var fjorton år gammal, fick han
därför börja på faderns kontor, och där stannade han i tre år,
efter vilka han av fadern utverkade sig tillstånd att vid
universitetet studera till advokat. Den härför behövliga examen
avlade han 1792.
Som man härav kan förstå hade Walter Scott icke fått
en vad man vanligen kallar lärd uppfostran, och man skulle
snarast kunna beteckna honom såsom autodidakt. Men man
har mycket riktigt anmärkt, att han fick just den
uppfostran, som bäst lämpade sig för hans blivande
författarskap. Han hade fått ströva kring på landsbygden, hade
blivit förtrogen med dess sägner och ballader, med olika
folktyper och med livet hos hög och låg, hade lärt känna alla
möjliga åldriga ruiner och minnesvärda platser, han hade
läst de gamla skotska krönikorna, även Froissarts franska,
han hade slukat hela den engelska litteraturen, Shakspere,
Spenser, vars stanz han sedan tog upp i The Vision of Don
Roderick, alla romanförfattarna, Fielding, Richardson,
Smollet, Walpole, och icke minst de då moderna skräckromanerna,
som på honom gjorde det djupaste intrycket. Av Ossian
var han däremot icke någon beundrare, ehuru skotte, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
