Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Walter Scotts biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i The Antiquary tillåter han sig ett oskyldigt, men roligt
skämt med högländarnas förkärlek för denna poesi. Men
han läste också utländsk litteratur, först i översättning, sedan
på originalspråken, Ariosto, Dante, Tasso, Bojardo — således
just den litteratur, som genom romantiken nu åter kommit på
modet. Mest njöt han utan tvivel av Don Quijote, ty
Cervantes berättarstil var den, som låg hans naturliga
begåvning närmast, och av en figur som Sancho Panza har
han lärt mycket. Också Gil Blas hörde till hans
ungdomsläsning. Med tyska började han först 1792, men blev då
en ivrig beundrare av den tyska romantiken. Redan förut
(1785) hade han skrivit episka dikter med italienska och
spanska ämnen, vilka han dock sedan förstörde. Men nu
började han med översättningar och bearbetningar från
tyskan, först med Bürgers Lenore, där han hade den goda
smaken att flytta spökritten från Fredrik den Stores tid till
Fredrik Barbarossas. Den och hans översättning av Der
Wilde Jäger trycktes 1796. Han översatte vidare Götz von
Berlichingen (1799), Goethes Erlkönig och flera andra
ballader samt gjorde en bearbetning av ett tyskt skräckdrama,
The House of Aspen m. m. Den tyska romantiken,
särskilt Götz, men även Die Räuber, har också betytt mycket
för Scotts poetiska läroår. Men hans mest givande
inspirationskälla var dock den skotska och engelska balladen.
Percys samling hade tidigt råkat i hans händer, likaså Hards
och Pinkertons av de skotska balladerna och redan som
barn hade han börjat anlägga liknande samlingar. Med
särskild iver fortsatte han dem, sedan han av sin klanchef
blivit utnämnd till sheriff i Selkirkshire och då måste resa
kring på landsbygden. 1802 utkom nu hans Minstrelsy of
the Scottish Border i två band, året därpå åtföljda av ett
tredje. Sedan utgav han en upplaga av den medelengelska
dikten Tristrem. Och därmed har jag redogjort för de
viktigaste av hans förberedelser, innan han 1805 med The Lay
of the Last Minstrel framträdde såsom självständig skald.
Under tiden hade han varit verksam såsom advokat, och
även detta hade icke varit utan betydelse för hans blivande
skaldskap. Advokaterna höra icke till hans sämst tecknade
gestalter, och hans romaner röra sig mycket ofta om juridiska
spörsmål. Redan innan man kände, vem som författat dem,
hade man klart för sig, att de måste hava skrivits av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
