Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Englands litteratur
- Walter Scott och Moore
- De poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE POETISKA BERÄTTELSERNA
1805 utkom hans första poetiska berättelse, The Lay of
the Last Minstrel, som hade en rent stormande framgång,
vilken bäst tydliggöres därav, att boken på några veckor
slutsåldes, att sju upplagor trycktes på fyra år och att
förläggaren betalade Walter Scott tusen guineas för ännu en
dylik poetisk berättelse, och gjorde det, innan Scott skrivit
en enda rad på denna. Orsaken till denna framgång låg
till en del i stiltjen inom den samtida litteraturen.
England hade haft sin litterära storhetstid vid 1700-talets mitt.
Men sedan hade vinden mojnat av. Den enda verkligt
store skalden efter denna tid, Robert Burns, hade dött
redan 1796. Chatterton, som i varje fall var en begåvning,
hade ännu blott förfalskarens, men ej poetens rykte. Georg
Crabbe, vars poem The Village utgivits 1783, hade knappt
varit någon banbrytare. I realistisk skildring av lantlivet
hade han väl gått längre även än Thomson och
övergivit den Popeska skolans idyllton, men i det hela hade
han bibehållit den konventionella stilen. William Cowper,
en verkligt poetisk natur med en fond av lyrik i sitt väsen,
hade dött 1800, efter att under flera år hava varit sinnessjuk.
Både Crabbe och Cowper förebåda olika sidor i Wordsworths
diktning, som vanligen anses beteckna romantikens
genombrott. Men Wordsworths och Coleridges Lyrical Ballads
(1798) var också den enda medtävlare, som The Lay of the
Last Minstrel hade, ty Southeys fantastiska Thalaba (1801)
var ingen farlig konkurrent. Såsom poetiskt specimen står
väl, enligt min mening, The Ancient Mariner, som inleder
Lyrical Ballads, betydligt över The Lay of the Last Minstrel.
Men man kan förstå, att samtiden dömde annorlunda. Walter
Scott kom nämligen med en mängd nyheter, som måste slå
an. Först i formen. Han hade övergivit den för längre
berättelser monotona balladstrofen och skrivit en “lay“
d. v. s. en dikt i oregelbundna strofer och i verser med
fyra höjningar. Han var icke uppfinnaren, utan det var,
såsom vi minnas, Coleridge, men dennes Christabel var
ännu otryckt, och Walter Scott kom därför först — med
sin vanliga öppenhet erkände han också oförbehållsamt att
han fått uppslaget från Coleridge, vars dikt han läst i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0453.html
