Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Waverleys föregångare - Waverley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 DEN HISTORISKA ROMANEN SKAPAS
Scott är den historiska romanens skapare. Visserligen fanns
en dylik förut, men blott till namnet. Madame de la Fayettes
Princesse de Clèves är en psykologisk roman, som visserligen
är förlagd till Frankrikes renässanstid, men som alls icke
skildrar denna tid, för vars egendomliga liv, vars seder och
bruk hon ej hade något sinne. Snarare torde man kunna
räkna några av den mångfrestande abbé Prévosts skräck-
romaner såsom försök i den historiska genren, men de voro
föga kända, av Walter Scott troligen alls icke. Det histo-
riska elementet i de engelska skräckromanerna inskränkte
sig i regeln till några borgar, några kloster och andra ruiner.
Och väl att märka: Walter Scotts historiska roman är under
den första tiden alls icke någon medeltidsroman ; den, med
vilken han började, rör sig inom en period, som låg nästan
ännu inom mannaminne. Det historiska intresset härledde
sig således snarast, icke från någon föregående romandikt-
ning, utan från hans historiska studier, och den historiska
roman, som han skapade, är framförallt en historisk sede-
roman.
WAVERLEY
Enligt egen uppgift påbörjade Walter Scott denna prosa-
roman samma år, som han gav ut The Lay of the Last
Minstrel eller 1805. Han skrev då de sju första kapitlen
eller ungefär en tredjedel av det hela, men avbröt så arbetet,
och han hade nästan glömt bort det hela, då han 1813
påträffade manuskriptet. Nu tog han ånyo upp arbetet och
skrev, såsom han själv berättar, på tre veckor ned de två
sista delarna. Med samma fart skrev han också sina följande
romaner, ty han var en episk improvisator som ingen annan.
Ofta visste han icke, då han satte sig ned vid skrivbordet,
huru ett äventyr, som han påbörjat, skulle utvecklas och
sluta, men medan han skrev kom idéen på honom, ty han
hade denna underbara förmåga att fullkomligt leva sig in
i den situation, som han skapat. Någon gång hade han,
då han började med en roman, icke planen till det hela
klar för sig, och åtminstone vid ett tillfälle kastade han
under utarbetandet fullkomligt om denna plan. Några hava
i denna lätthet att dikta sett ett fel, andra en förtjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
