Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Waverley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HISTORISKA BAKGRUNDEN 44 1
För min del vågar jag tro, att romanerna näppeligen skulle
hava erhållit den friskhet de äga, så vida Scott mödosamt
filat och plåstrat på dem. När en skald är nog lycklig att
äga improvisationens gåva, bör han ej byta ut denna mot
en kanske icke alltid så säker självkritik.
Waverley kom ut 1814 och hade en rent oerhörd fram-
gång, vilken, om än blott till en del, kan förklaras av den
nya genren: den historiska romanen. Men till en del också
av det lyckliga valet av ämne, nämligen en bland de vik-
tigaste tilldragelserna i Skottlands senare historia, preten-
dentens sista uppror 1745. Ty detta hade till följd haft,
för det första, att den hannoveranska tronföljden för all fram-
tid blev betryggad; den ringa anslutning, pretendenten erhöll,
var här avgörande och visade utsiktslösheten av ett för-
nyat försök. För det andra medförde revolten, att de oroliga
högländerna, som förut halvt haft karaktären av en utanför
riket liggande vildmark, nu pacificerades — tyvärr med en
sådan våldsamhet, att flera klaner rent av utrotades. Efter
detta uppror blev det slut på dessa primitiva keltiska klaners
frihet, och även högländarna drogos in inom den allmän-
europeiska civilisationen. I Skottlands historia var året 1745
således en vändpunkt. Men å den andra sidan låg denna
tid ej mera fjärran, än att de personliga minnena ännu levde
kvar inom Walter Scotts egen generation. Han var född
1771, hade i sin ungdom träffat många, som varit med
under dessa orosfyllda dagar, och nästan alla skotska släkter
hade några traditioner från denna tid. Det var därför
naturligt, att en skildring av upproret mer än vanligt skulle
intressera en skotsk läsekrets. Den metod, Walter Scott
här använde, var densamma som i de flesta av hans senare
romaner. De historiska tilldragelserna själva bilda blott
bakgrunden, och vad han framför allt vill visa, är, huru
dessa återverka på och spegla sig i privatlivet, i individer,
som stå såsom representanter för de olika samhällsklasserna.
Pretendenten själv kommer visserligen med, men mera såsom
en bifigur, och de egentligen handlande äro fritt diktade
gestalter. Hjälten i romanen är en ung engelsk ädling,
som av en slump kastas in i händelserna, och denna hjälte
är typisk för huvudpersonerna i Walter Scotts romaner.
Han är icke på något sätt märkvärdig. Hans begåvning-
ar “som folket är mest“, och Walter Scott själv var inga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
