Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Thomas Moore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 ROBERT EMMET
1700-talet var en period av det våldsammaste förtryck.
Katolikerna hade då varken valbarhet eller valrätt till par-
lamentet, från de flesta ämbeten voro de uteslutna, katolska
studenter kunde ej få ett universitetsstipendium, katoliker fingo
ej undervisa i skolorna, ej äga mer än en häst av mer än fem
punds värde, ej innehava ett arrende, vars vinst översteg
en tredjedel av arrendebeloppet o. s. v. Omkring 1780
började väl dessa tvångslagar något mildras, tack vare den
iriske patrioten Henry Grattans kraftiga och kloka politik,
men kort därefter spredo sig den franska revolutionens idéer
till Irland, och nu stiftades där sällskap — Society of United
Irishmen och The Catholic Committee — som alltmera radi-
kaliserades och även skredo till våldsåtgärder. På 1790-
talet öppnade dessa revolutionärer underhandlingar med den
franska republiken, och meningen var, att en fransk kår
skulle landstiga på ön, varefter upproret skulle utbryta.
Ledare för detta skulle bliva lord Fitzgerald. Men i sista
stund blev planen, genom en irländares förräderi, känd,
Fitzgerald häktades och avrättades, men icke dess mindre
bröt upproret ut i maj 1798. Det undertrycktes med en
brutalitet utan like, vars detaljer äro för upprörande att
kunna relateras. Såsom en följd därav upphävdes det ir-
ländska parlamentet i juli 1800 — tack vare det hänsyns-
lösa röstköp, som den engelsk-irländska politikens egentlige
ledare lord Castlereagh satt i gång. Men de irländska
patrioterna ville ej giva sig, och i spetsen för revolutions-
partiet trädde nu en ung student, Robert Emmet, som måtte
hava varit en underbart fascinerande personlighet. I för-
litande på fransk hjälp skulle revolutionärerna bemäktiga
sig slottet i Dublin och göra sig till herrar över huvud-
staden, varifrån revolutionen sedan skulle utbreda sig till
det övriga landet. Men då Emmet ryckte an mot slottet,
märkte han, huru hans skara mer och mer förtunnades, och
då j. de kommit fram, voro de så fåtaliga, att intet annat
återstod än att uppgiva företaget och fly. Emmet blev
emellertid gripen, ställd inför domstolen, och efter ett för-
svar, som icke har många motstycken vare sig i mod eller
vältalighet, blev han dömd att först hängas och sedan hals-
huggas. Domen gick genast i verkställighet (i augusti 1803).
Men därmed hade han blivit ett av det förtryckta irländska
folkets helgon, omstrålad icke blott av hjältemodets poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
