Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Thomas Moore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
blev han
Han hade blivit gripen, då han, innan han ville begagna
sig av tillfället till flykt, vågat sig tillbaka till Dublin för
att där taga farväl av en ung kvinna, som han älskade,
miss Sarah Curran. Hon blev sedan hans minne trogen,
blev för folket en bild av det sörjande Irland och dog några
år därefter av ett brustet hjärta. Det var åt minnet av
Robert Emmet och Sarah Curran, som Moores mest inspi-
rerade dikter ägnades.
Thomas Moore föddes i Dublin 1779 och var son till en
kryddkrämare i någorlunda burgna omständigheter, tack vare
vilka sonen kunde få en god uppfostran och under uppväxt-
tiden slapp att lida nöd. 1794 inskrevs han vid Dublins
universitet med uppgift, att han var protestant. Det var
han icke. Han, liksom föräldrarna, var katolik, och den
oriktiga uppgiften avsåg blott att göra honom kompetent till
de studieunderstöd, från vilka katolikerna voro uteslutna.
Uppgiften härrör för övrigt förmodligen ej från honom själv,
utan från hans forne skollärare, som ville hjälpa honom.
Men någon ivrig katolik var han icke, lika litet som fadern,
ehuru han såsom hederlig karl icke ville gå över till pro-
testantismen, för vilken han egentligen hade större smak.
Han gifte sig emellertid med en protestant och barnen blevo
protestanter. Vid universitetet stannade han till slutet av
1798. Några egentliga brödstudier tyckes han ej hava drivit,
utan läst klassiska språk och övat sig i engelsk versskriv-
ning, varmed han börjat redan i skolan. Bland kamraterna
var han en allmänt omtyckt personlighet. Han var visser-
ligen mycket liten till växten, men för övrigt välbildad,
graciös i alla rörelser och hade ett ovanligt vackert, själfullt
ansikte. I sitt sätt var han älskvärd, hade ett lätt lynne,
var ytterst musikalisk och lär på ett rent medryckande sätt
hava föredragit sina sånger. Med Robert Emmet
intim vän, men tyckes icke hava varit invigd i dennes
revolutionära planer. 1797 blev väl han, liksom de andra
studenterna, kallad till ett förhör, vid vilket han ridderligt
förklarade sig icke vilja angiva någon. Men denna förkla-
ring hade ingen påföljd för honom. Då upproret 1798
brast löst, låg han sjuk och var icke inblandad i detta, och
i april året därpå skrevs han in vid Middle Temple i London
för att där utbildas till jurist. Därmed upphörde hans be-
röring med de unga revolutionärerna i Dublin, och för hän-
MOOKE’S UNGDOM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
