Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHILDE HABOLD 489
mera från Gibraltar begivit sig till Albanien samt därifrån
till Grekland och Mindre Asien. I Janina hade han på
hösten 1809 påbörjat ett slags poetisk resejournal, som han
avslutade i mars följande år. Han skrev den tydligen blott
för sitt eget nöje och hade ingen tanke på att låta den
komma till allmänhetens kännedom, men vid hans hemkomst
fick en av hans vänner se manuskriptet, blev förtjust och
förmådde Byron att giva ut de två sånger, av vilka dikten
då bestod — i sin journal hade Byron ej kommit längre
än till Grekland, och den senare skrivna fortsättningen, var-
till jag i det följande skall återkomma, har en annan karak-
tär. Dikten väckte ett kolossalt uppseende, och man fann,
att den unge, originelle lorden med det vackra ansiktet,
den förstörda ekonomien och det dåliga ryktet var något
förmer än en vanlig dandy — att han var en betydande
skald. I själva verket hade man här fått något nytt inom
litteraturen. Dikten var avfattad på Spenser-stanzer, men
dessa hava stundtals redan fått den sarkastiska ton, som så
passade för Byrons naturell och som sedan så starkt kom-
mer fram i hans ottavadikter. Och Byron hade här helt
givit sig själv, visserligen alls ej utan pose, men med den
pose, som för honom blivit en andra natur. Beskrivningarna,
av natur och folk, skulle vara huvudsaken, men i själva
verket beskriver han ganska litet, och när han börjat en
skildring, avbryter han den oftast för att komma in på en
ny tankegång, vartill det sedda givit honom uppslaget. Det
hela är således ett kåseri, där lord Byrons egen personlighet
är den sammanhållande tråden. Han hänföres av naturen,
i Portugal och Grekland, men kommer så att tänka på
folket, avbryter sig för att Utösa sin vrede över dess träl-
sinne, han blir förtjust över spanjorernas frihetskamp mot
Napoleon, men hånar samtidigt ned — överlägset och gan-
ska omotiverat — sina egna landsmän. Med moralen tar
han det lätt och skämtar mycket obesvärat med osedligheten
i Cadix, det nya Paphos, dit Venus tagit sin tillflykt, men
där man samtidigt dyrkar den heliga jungfrun — “the only
Virgin there“. Han är kvick, entusiast, skeptiker, patetisk
och hånande omvartannat, har ett överlägset, nonchalant
sätt att berätta, dandyns översittarton, men också något av
ungdomens orädda, naiva sanningskärlek, en liberalism, som
visserligen är tämligen grund och ytlig, men därför lätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
