Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 9 4 THE GIAOUR
skola finna, tydligen kalkerad på Chateau-
for åstad — åstad med hast,
såg förvånad på allenast.
kom han som en nattlig gast
störtade ur sikte genast,
synen lämnade likväl
Abydos har också en mycket enkel hand-
Zuleika äro syskon, men då fadern, Giafar,
Men minnets vintrar hundrafallt
Han kände över själen fara
Uti det ögonblicket bara
Och samla i den droppen tid
Ett liv av sorg och synd och strid.
Så håller ryttaren ett ögonblick inne sin häst, reser sig
i sadeln och knyter sin hand mot himlen. Det var blott
ett ögonblick, innan hästen åter satte av i sken:
Han
Jag
Väl
Och
Men
Ett plågsamt minne i min själ,
Och länge tyckte sig mitt öra
Den svarta hingstens hovslag höra.
Nu sporras gångarn till den brant,
Som hänger skuggande det djupa.
Så svänger han och huvudstupa
Försvinner bakom klippans kant.
En dylik romantisk ögonblicksbild har ju onekligen något
fascinerande. Men ju mera Byron lyfter slöjan, som dolt
den okände ryttarens gestalt, dess mindre imponerande blir
denne. Han har älskat flickan, som Hassan mördat, han
har gripits av ett våldsamt hat till denne, överfallit honom
och dräpt sin fiende. Men att en kristen grek skulle anse
ett dylikt dråp som ett så förfärligt brott, att det förgiftat
hela hans liv — det förefaller mycket otroligt. Till Byrons
hjälteideal hörde emellertid just ett dylikt brottsligt för-
gånget, och i sista delen av berättelsen möta vi giaourn så-
som munk uti ett kloster, där han nu vill göra bot. Ingen
vet, vem den gåtfulle främlingen är. Från alla de andra
munkarna skiljer han sig, ty han böjer icke knä, tar icke
del i sången, skyr altaret och går aldrig till nattvarden,
man känner sig förlamad inför hans ögonkast, och möter
man honom ensam, läser man sitt pater noster. Men sin
levnads hemlighet yppar han först i dödsstunden. Gestalten
är, som vi sedan
briands René.
The Bride of
ling. Selim och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
