Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THE GIAOUB 498
han slutar sina dagar. Uppslaget skall Byron hava fått från
en verklig händelse: i Atén skulle en dylik brottslig harems-
flicka dränkas, då Byron passerade förbi och räddade henne —
enligt Londonryktet, som gjorde skalden till rent personlig
hjälte i de dikter han skrev, skulle Byron själv hava varit
flickans älskare. Själva berättelsen har man emellertid mycket
svårt att följa med, och det kräver en viss ansträngning
för att förstå, vem det är, som vid det ena eller andra till-
fället talar. Författaren avbryter sig ständigt, och det hela
blir därför ganska dunkelt och oredigt, går i ett oroligt
staccatomanér, får en viss karaktär av filmföreställning,
som dock torde hava varit avsiktlig. Hur föga de olika
delarna hänga samman, framgår bäst därav, att dikten ur-
sprungligen blott hade omkring 400 verser, men att dessa
i korrekturet och de följande upplagorna utökades till nära
fyra gånger så många. An lade Byron till ett stycke här,
än ett stycke där, och ofta visste han inte, var han skulle
infoga en dylik bit. Hjälten endast skymtar förbi oss, och
man mera anar hans väsen, än man får någon tydlig före-
ställning om denne mystiske giaour. Men även detta var
nog avsiktligt, och genom det beslöjade, genom halvdunklet,
växte giaourns gestalt till proportioner, som den aldrig hade
kunnat få vid dagsljus. Man får främst ett intryck av en
man, som sönderslites av våldsamma lidelser, och för Byron
var det just detta, som var poesi. “Poetry, which is but
passion“ skrev han sedermera i Don Juan, och alla hjältarna
i hans poetiska berättelser äro ock, liksom förut Sturm und
Drangs, passionens barn. Men under det att Klingers hjältar
av idel kraft hojta väl mycket, äro Byrons tysta, med sam-
manbitna läppar, och man anar blott, vilka väldiga själs-
strider, som utkämpats i deras inre. Detta är onekligen
effektfullare, och man behöver blott läsa de verser, i vilka
giaourn introduceras för läsaren, för att finna Byrons över-
lägsenhet :
Vem. spränger fram på kolsvart häst
Med tygeln hängande som bäst?
Av klamret från de skodda hovar
Blir ekot väckt för varje trav
Och varje sats, som springarn provar.
Och fradga dryper hästen av,
Som om den spolats från ett hav,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
