Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEBREW MELODIES 501
följare. Men i regeln hade dessa gripits av den religiöst-
poetiska andan, därjämte av den orientaliska koloriten i
Höga Visan. För det religiösa hade Byron föga sinne.
Hjältarna i hans poetiska berättelser äro alla lösgjorda från
religionen, giaourn, Lara och Alp. Hans hebreiska melodier
kunna ej heller räknas till den religiösa poesien. Men där-
emot uppfattade han det mänskliga i de gestalter, som
skymta fram i det Gamla Testamentets skrifter, och detta
var något nytt. Davids fromhet lämnade honom oberörd,
men Sauls svårmod grep honom, och i flera dikter vänder
han tillbaka till den israelitiske hjältekonungens så mäktiga,
men före Byron så missuppfattade gestalt. Han har ägnat
en sång åt hans besök hos häxan i Endor, en annan åt
hans sista strid och en tredje, My soul is dark, åt den själs-
sjuke, som lyssnar till Davids strängaspel. Predikarens
vanitas vanitatum har han återgivit i en annan dikt. Men
det, som han särskilt får fram, är den djupa melankolien i
det landsflyktiga folkets diktning samt, egendomligt nog,
också ett aristokratiskt drag hos denna — ett drag, som
knappt finnes i originalen. Man skulle ju kunna tycka, att
den engelska lorden blott borde hava hyst ett högdraget
förakt för den stackars förtrampade och förföljde juden.
Men i verkligheten har han både respekt och sympati, icke
Lessings, utan den engelske aristokratens. Bland jordens
folk hade Israel det längsta stamträdet, var det äldsta,
och de andra folken voro vid dess sida blott uppkomlingar.
Det tilltalade Byron. Landsflykten, olyckorna och förtrycket
hade icke kunnat utplåna detta bördens adelsmärke, och han
hyser därför en djup medkänsla för det förströdda folket.
Det är denna sympati, som är ledmotivet i de flesta dik-
terna, såsom i den vackra The Wild Gazelle:
The wild gazelle on Judah’s hill
Exulting yet may bound
And drink from all the living rills
That gush on holy ground.
Its airy step and glorious eye
May glance in tameless transport by.
Men det var på dessa kullar, som Judas ungmör fordom
trådde dansen. Ännu susa Libanons cedrar, “but Judah’s
statelier maids are gone“ :
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
