Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harolds fortsättning och Manfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
506 MANFRED
Byron kommer in på detta personliga, då han får
havet och fjällen, då han hävdar tankens frihet, då
dig från gångna år nog skuggor nå;
Min dotter! Sången börjar med ditt namn.
Min dotter! Med ditt namn han sluta må.
Jag ser ej, hör ej dig, men i sin famn
Kan ingen trycka dig mer ömt ändå,
Till ’
Och om du ej får se mig här på jorden,
Skall dock min röst i dina drömmar gå
In till ditt hjärta — när jag stoft är vorden —
Och från din faders grav dig viska dessa orden.
Då
skildra
han ger uttryck åt sin samkänsla med naturen eller skildrar
sin hopplösa ensamhet — då är han åter den store skalden,
och det är nog dessa strofer, som framför allt skapat diktens
berömmelse.
Men högre står han, enligt min mening, i en annan dikt,
som han påbörjat i Schweiz och avslutade i Venedig, i
Manfred, som utkom 1817. Jämför man detta “dramatiska
poem“ med de föregående poetiska berättelserna, är det lätt
att se, att en ny impuls i Byrons liv kommit till. Utan
tvivel utgick denna från Shelley och medelbart från Goethe.
Byron själv kunde icke tyska. Men medan han var till-
sammans med Shelley, översatte denne för honom delar av
Faust, och det är Goethes mäktiga skapelse, som ligger
bakom Manfred. Början erinrar ju alldeles om Faust: “Scene:
a gothic gallery; Time: midnight“. Manfred sitter vid den
halvslocknade lampan:
Sorrow is knowledge: They who know the most
Must mourn the deepest o’er the fatal truth.
The Tree of Knowledge is not that of Life.
Philosophy and science and the springs
Of wonder and the wisdom of the world
I have essay’d, and in my mind there is
A power to make these subjekt to itself —
But they avail not.
Men detta är ju en tydlig reflex av den bekanta inled-
ningsmonologen i Faust, och sedan känna vi igen besvär-
jelsen, Walpurgisnatten m. m. Plagiat kan man likväl ej
kalla detta, ty på allt har Byron dock tryckt sin person-
lighets stämpel, och liksom alltid hos honom är även här
hjälten blott skalden själv i en ny dräkt. Men denne hjälte
har blivit betydligt mera fördjupad och imponerande. För
< ■■ cW-V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
