Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Beppo och Don Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEPPO ñi i
från denna tid gå i samma riktning. I Italien hade han
gjort bekantskap med en litteratur, som fullkomligt passade
för hans lynne, den italienska renässanslitteraturen, särskilt
med Pulcis Morgante maggiore samt Bernis burleska satir.
Det lätta, ironiska versslaget, ottavan, låg också alldeles för
honom. Förut hade han — i de poetiska berättelserna —
begagnat samma meter som Scott i The Lay of the Last Minstrel
eller, som i Childe Harold, den spenserska stanzen. Men
ingendera hade passat honom rätt, minst det högidealistiska
versmåttet i Fairy Queen. I ottavan däremot fann han en
strof, vilken var liksom skapad för hans naturell och som
han nu överförde från Italien till England. Det första för-
söket skedde med Beppo, som kom ut i maj 1818. Inne-
hållet är det obetydligast möjliga, en anekdot, som är
berättad i få ord. En vacker venetianska är gift med en
sjöman, som seglar på Turkiet, men efter en dylik resa blir
borta. Laura, hustrun, anser sig vara änka, skaffar sig en
älskare, en greve, och flyttar till honom. På en maskerad
under karnevalen träffar hon emellertid en turk, vilken
plötsligen uppenbarar sig för det grevliga paret, när de vid
hemkomsten skola stiga ur sin gondol, och som förklarar
sig vara — Lauras man. Men det blir ingen Othello-
tragedi av. Greven ber sin företrädare stiga in — man
skall ju inte bråka på gatan inför populasen — därinne
serveras kaffe, och Beppo, den äkta mannen, berättar sin
historia. Han hade blivit slav, sjörövare och renegat, men
lyckats rymma, och nu hade han kommit tillbaka till Venedig,
där han tänkte återtaga sin fru och sin religion. Frun tar
saken lugnt: Ett sådant skägg du har skaffat dig, Beppo!
Och är du riktig turk? Har du ditt harem, äter du med
fingrarna och smakar du aldrig fläsk? — återseendet är
således allt utom sentimentalt. Och Beppo tänker visst inte
bråka. Då han inte efter karnevalens slut kan gå ut i sin
turkkostym, lånar han ett par byxor av greven, låter så
döpa om sig, tar tillbaka sin hustru och finner sig med
jämnmod i det fortsatta kompaniskapet med greven.
Skillnaden mellan denna berättelse och de föregående är
väl den största möjliga. I stället för de mörka, dystra
hjältarna i dessa med deras tragiska poser, ha vi här fått
några burleska venetianska folktyper — tydligen studerade
efter levande modell, ty Margarita Cogni hade ganska många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
