Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Beppo och Don Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSTÅ SÄNGEN J DON JUAN 5 1 3
helvetet eller bli gift, ty han var inte på det klara med,
vilket straff som var det värsta. Men den viktigaste orsaken
till, att de följande sångerna poetiskt icke nå upp till samma
nivå som de första, ligger nog däri, att den ursprungliga
inspirationen sinat. Don Juan är ett uttryck för den Byron,
som levde vildliv i Venedig. När han lämnat denna stad
och råkat ut för andra impulser, passade han och Don Juan
icke längre riktigt samman. Dikten avbröts därför icke
blott av hans död. Även om han fått leva, hade den nog
aldrig blivit avslutad. Nu blev den ett fragment i sexton
böcker.
Med Don Juansagan — sådan vi känna den från Tirso
de Molina, Molière och Mozart — har Byrons epos intet
gemensamt och knappast heller med Don Juanstypen, ty
Byrons hjälte är alls icke någon förförare, snarare den för-
förde, mera lik Chérubin än Don Juan. Den första sången,
där Byron tecknar “syndafallet“, är ett fullkomligt mäster-
verk, och jag misstänker, att även moralisten i våra dagar,
då han läser denna sång, måste draga på smilbandet,
åtminstone så vida han är i enrum. Det är svårt att säga,
om man här har humor eller satir. Det är knappast humor,
ty därtill är Byron för elak, men heller icke riktigt satir,
ty därtill har han ett för strålande gott lynne. Det är väl
därför något mitt emellan.
Byron börjar med att presentera hjältens föräldrar, Don
Jose och Donna Inez. Till den senare har lady Byron, som
han vid denna tid så innerligt hatade, fått stå modellen,
och porträttet är elakt med besked. Donna Inez var lärd,
kunde sin Lope utantill, var slängd i matematiken, läste
latin och andra språk, och mot hennes vett svarade hennes
dygder, ty hon var from och strängt sedlig, fullkomligheten
själv, ett helgon i kjortel, och den stackars Don Jose hade
därför ej så angenäma dagar. Han var ju ett svagt käril,
och den moraliska frun hade goda skäl att misstänka honom
för åtskilliga snedsprång. För att få vapen mot honom stal
hon hans brev, antecknade i sin dagbok alla hans försyn-
delser, varpå hennes mormor förde skvallret ut i staden, så
att hela Sevilla blev part i tvisten. Men så förekom Don
Jose den hotande äktenskapsprocessen på det mest effektiva
sättet: genom att dö — en jude tog hans ena älskarinna,
en präst den andra, och så var han glömd.
Schilck. Allmän litteraturhistoria. VI. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
