Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Tragedierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 2 4 MARINO FALIEBO
den skillnaden, att all komik här är bannlyst. Men viktigast
är, att Byron — i motsats till både Voltaire och Alfieri —
kan i sina gestalter inlägga en lyrik, som endast tillhör
romantiken.
Bakgrunden i dramat utgöres av den adelsoligarki, under
vilken republiken Venedig suckar. Gemene man förtryckes,
och dogen är maktlös, en dekoration, som intet förmår mot
de mäktiga tio- och fyrtiomannaråden. Men dogen, den
gamle Marino Faliero, en tapper krigare och en lycklig
diplomat, är icke blott maktlös mot denna oligarki; han är
även rättslös. En medlem av fyrtiomannarådet, Michael
Steno, har under karnevalen grovt förolämpat dogens maka,
Marino Faliero anklagar honom, men han dömes av sina
likar, av fyrtiomannarådet, och domen blir faktiskt — fri-
kännande, ty straffet sättes blott till en månads arrest i
eget palats. Denna orättfärdiga dom är droppen, som kom-
mer bägaren att rinna över, Marino Faliero gripes av ett
måttlöst raseri, nu ej längre mot Steno, utan mot det adels-
välde, som trampat rättvisan under fotterna och förvandlat
dogen till en docka i aristokratiens hand. Han hade hittills
fördragit alla förolämpningar mot republikens överhuvud,
funnit sig i sin maktlöshet, men detta var för mycket.
Knappt har han emellertid mottagit denna underrättelse,
förrän en man ber om företräde hos honom. Det är Israel
Bertucci, en gammal krigare, som blivit grymt skymfad av
en adelsman och som nu vänder sig till dogen för att av
honom begära rättvisa. Marino Faliero hänvisar på dogens
hjälplöshet och ber honom vända sig till rådet. “Till rådet!
Det vore fåfängt, ty han, som skymfade mig, sitter själv i
rådet.“ Under samtalets gång yppar Bertucci så sin hem-
lighet. Adelsförtrycket har stigit till en sådan höjd, att
folket icke längre vill lida det, och Bertucci och hans vänner
hava därför ingått en sammansvärjning mot tyrannerna.
Vill Marino Faliero sätta sig i spetsen för revolutionen?
Scenen är spännande, och Bertucci är en skicklig konspi-
ratör. Han vet, att han spelar ett högt spel, att han veder-
vågar sitt huvud genom att yppa hemligheten för statens
högsta myndighet. Men han känner också Marino Faliero,
vet, att han har lika mycket att hämnas och att blott
dogens medverkan kan skänka revolutionen framgång. Och
kuppen lyckas. Marino Faliero lovar halvt sin medverkan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
