Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546 SHELLEY I OXFOBD
blev en av hans närmaste vänner, har givit en skildring-
av honom vid denna tid. Han var lång, men gick lutad,
så att han föreföll betydligt mindre än han var. Hans
kläder voro dyrbara och moderna, men tillknölade, skrynk-
liga och oborstade. Hans rörelser voro häftiga, ibland
fumliga, men ofta graciösa. Ansiktet var fint, nästan kvinn-
ligt, men hade av solen blivit fräknigt. Håret var långt,
och då han talade och blev häftig, strök han gång på gång-
genom det med fingrarna. Hans drag andades liv, eld,
hänförelse, speglade en både moralisk och intellektuell skön-
het, och Hogg fick av honom samma intryck, som man får
av de bästa freskobilderna i Rom och Florens, av något
religiöst, överjordiskt. I hans rum var ett fullkomligt kaos:
böcker, fysiska instrument, retorter och kläder, sönderbrända
av syror, huller om buller tillsammans med hans manuskript,
och mitt i allt detta satt Shelley och läste. Ty han var
en fruktansvärd bokslukare, ehuru han ej brydde sig om
undervisningen i college. Hogg fortsätter med att karak-
terisera honom. Den moraliska känslan var hos honom
mera utvecklad än hos andra jag träffat, säger han, och
hos ingen var känslan för rätt och orätt mera levande. Ej
heller har jag träffat någon, som var så lagd för att be-
undra och hos vilken venerationsförmågan fanns i så hög-
grad. Skämta kunde han icke. Hos honom fann jag blott
två fullt utbildade principer. Den första var en stark,
outrotlig kärlek till friheten — till friheten in abstracto,
efter de antika republikernas mönster, utan någon hänsyn
till det engelska samhällsskicket, varom han visste mycket
litet och som han ej brydde sig om att lära känna. Det
andra var en lika brinnande kärlek till toleransen, en tole-
rans av alla meningar, men särskilt av de religiösa, en full-
ständig, allmän, obegränsad tolerans, och såsom ett korolla-
rium härav en genomgående avsky för all slags förföljelse.
Detta erinrar ju om 1700-talet och Voltaire. Men här
har denna tro fått en religiös underton, som icke fanns
hos Voltaire. Shelley kunde icke gyckla med sina mot-
ståndare som Voltaire; han var religiöst upprörd, då de
ej trodde som han, och han saknade alldeles upplysnings-
filosofernas smidighet. Lika litet som en puritansk predikant
kunde han falla undan. Hans vistelse vid Oxfords uni-
versitet blev därför ej heller långvarig. Han hade inskrivits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
