Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562 THE REVOLT OF ISLAM
människor äro bröder, och så störta alla i varandras armar.
Övergiven av sina forna parasiter sitter tyrannen ensam i
sitt slott, och massan fordrar då hans liv. Rättvisa måste
skipas. Men vad kallar ni rättvisa? — frågar Laon. Den,
som utan skuld är, käste den första stenen. Tyrannen får
således leva, och nu firar det befriade folket en stor fest,
som slående erinrar om den franska revolutionens. Prest-
innan är Cythna, och i en hymn hyllar hon det väsen,
som de frie dyrka:
O Spirit, vast and deep as night and heaven,
Mother and soal of all to which is given
The light of life, the loveliness of being.
Nature or God or love or pleasure
Or sympathy, the sad tears turning
To mutual smiles, a drainless treasure,
Descends amidst us; — scorn and hate,
Revenge and selfishness are desolate.
A hundred nations swear that there shall be
Pity and peace and love among the good and free.
Emellertid blev frihetens dag mycket kort. Tyrannen
samlar sina skaror, och dessa falla över de pacifistiska revo-
lutionärerna, vilka visserligen — märkvärdigt nog — för-
svara sig, men nedgöras till sista man. Laon blir ensam
kvar och räddas i sista stund av en ryttarinna, som spränger
fram på en kraftig tartarhäst. Det är Cythna, och med
henne flyr Laon till vildmarken, där Cythna för honom
berättar sin historia. Hon hade förts till tyrannens harem,
men hade sedan utsatts i en håla vid sjöstranden, där hon
matats av en havsörn, fått en dotter, som man tagit från
henne, blivit sinnessjuk samt slutligen befriad, därigenom
att en jordbävning förstört hålan. Av ett skepp hade hon
därefter förts till den stad, där de råkats — således en serie
av onekligen högst underbara öden.
Emellertid bryter pesten ut i landet, och denna följes av
en förfärande hungersnöd. Shelley skildrar bägge med en
naturalism, som man icke skulle kunnat tilltro honom, men
som visar, att även han var engelsman. Så samlas prästerna
för att beveka G-ud: var barmhärtig — ropa de — vi hava
ju dräpt dina fiender, och marken är indränkt av deras
blod! Men så föreslår en iberisk präst, att man skall upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
