Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROMETHEUS 565
finkänsliga reflexioner, av vilka dikten överflödar. På en
tid, då dårarne betraktades ungefär som förbrytare, såg
Shelley i dem sjuklingar, vilka borde behandlas med mild-
het, och han hade iakttagit musikens lugnande inflytande
på deras nerver. Och Maddalo d. v. s. Byron har ett
yttrande, som onekligen är märkligt och ger oss en ny av-
skuggning av den romantiska skaldetypen:
Most wretched men
Are cradled into poetry by wrong:
They learn in suffering what they teach in song.
Samtidigt med Julian and Maddalo hade Shelley, såsom jag
nyss nämnde, påbörjat det mytologiska dramat Prometheus
Unbound, som väl konstnärligt står högst inom hans
poetiska produktion. Det avslutades 1819 och utgavs året
därpå. Uppslaget har Shelley naturligtvis fått från Aiskhy-
los drama, som ju även inspirerat den unge Goethe.
Titanen, som trotsar världshärskaren, var ju en typ, som
måste tilltala romantiken, särskilt Sturm und Drang och den
engelska romantiska radikalismen. Men hos de nyare blev
Prometheus något annat än han varit för antiken. Vad
Aiskhylos avsett med sitt drama, är icke fullt klart, då vi
blott äga trilogiens första stycke i behåll och endast ofull-
ständigt känna dess båda sista delar, i vilka skildrats för-
soningen mellan Zeus och Prometheus. Om någon dylik
försoning kunde det för Shelley aldrig bliva tal. Jupiter
och Prometheus voro för honom Ahriman och Ormuz, den
onda och den goda principen, hatet och kärleken, förtrycket
och friheten, och någon kompromiss dem emellan var icke
möjlig. Prometheus är mänsklighetens lidande héros, oppo-
sitionsmannen mot Jupiters orättfärdiga och godtyckliga
världsstyrelse, mot den makt, som vill hindra mänsklighetens
fria utveckling. Alla ha böjt sig för honom, alla utom
Prometheus, som till straff smitts vid en klippa bland Kau-
kasus’ fjäll. Inga lidanden förmå dock att böja hans stolta
ande, men de hava lärt honom att älska och förlåta. Han
hade under kampen mot Jupiter uttalat en fruktansvärd för-
bannelse över denne. Nu ångrar han detta: “Jag önskar
icke ont åt något levande väsen.“ Blott mot det onda
självt är han lika oförsonlig som förut, och dunkelt skym-
tar det fram, att Prometheus är förebilden för en annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
