- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
569

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys dikter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

THE CENCI 569
Websters. Huvudvikten ligger naturligtvis på teckningen
av hjältinnan. Hon står såsom den moraliska renheten i mot-
sats till fadern och söker först att bliva fri från det hem,
som han gjort outhärdligt. Men ingenstädes får hon nå-
gon hjälp eller något beskydd, ty ingen vågar trotsa den
förfärlige Cenci. Så blir hon våldtagen. Den mänsk-
liga rättvisan har visat sig maktlös, och från straff har
Cenci hittills kunnat köpa sig fri. För Beatrice återstår
det således blott att själv skipa den rätt, som det korrum-
perade samhället icke vågat hävda. Och nu kommer en
annan egenskap hos henne fram: hennes okuvliga, stolta
energi. Genom tvenne banditer låter hon mörda fadern.
Men brottet upptäckes så gott som omedelbart, och hon
samt hennes medbrottslingar, styvmodern Lucretia och brodern
Giacomo, häktas. Glanspunkten utgöres av den sista akten,
rättegången mot de anklagade. Beatrice nekar, men på
pinbänken har en av banditerna bekänt, och domaren vill
underkasta även Beatrice tortyr. Men så går hon fram och
ser på angivaren, och inför denna blick fullkomligt sjunker
han ihop. Hon bedyrar sin oskuld och vädjar till banditen
att tala sanning och återtaga vittnesmålet. Till sist är han
fullkomligt besegrad: han har ljugit, han allena är brottslig
och Beatrice Cenci är oskyldig. Så föres han bort till för-
nyad tortyr, och under denna avlider han, utan att plågorna
förmå honom att tala. Scenen erinrar om en liknande i
Vittoria Corombona. Men där är hjältinnan en förhärdad
brottsling, och det, vi hos henne beundra, är brottslingens
storslagna energi. Beatrice Cenci däremot skall vara den
renhjärtade kvinnan, som av rättskänsla begått ett fader-
mord. Att hon förnekar detta och tvingar en stackars
usling att ensam taga brottet på sig, är i varje fall ej i
samklang med den själsnobless, som Shelley velat förläna
henne. En Beatrice av denna läggning skulle hava vågat
stå för sin gärning och öppet hava bekänt den. Shelley
har väl genom denna scen visat både hennes viljekraft och
hennes fascinerande makt över omgivningen, men denna
vinst har han köpt för priset av karaktärens enhetlighet.
Så olikt Shelleys övriga dikter dramat än förefaller, är
dess syfte likväl detsamma. Det är en protest mot för-
trycket, samhället, representerat av den besticklige påven
och de fega kardinalerna, och individen skaffar sig själv rätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0595.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free