Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Inledning - Béranger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 BÊKANGEB
som erinra om kafékonserten. Han är ohjälpligt vulgär.
Han drar ned och försimplar alla höga ämnen, religionen,
patriotismen, kärleken, moralen. Denna stränga dom inne-
håller nog mycken sanning, och för de fransmän, som genom-
levat de båda sista stora krigen, är Béranger icke någon
poet. Men domen innehåller knappt hela sanningen, och i
varje fall var Béranger en mycket god fransman — det vai’
väl också just detta, som skapade hans popularitet. Han är
en ättling till rävsagans och fableauernas författare, han
tycker om att gyckla med kung Lejon och har ingen vördnad
varken för helgonen eller för de höga, han är maliciös —
som klär honom bäst — litet sentimental — som klär honom
mindre — han har folkets sensualism och dess goda lynne,
och han är född frondör. Under kejsardömet tillhör han ej
de patriotiska sabelskramlarna, och då är le Roi d’Yvetot
hans hjälte, men under restaurationen blir han liberal, anti-
klerikal, svärmar för Napoleonstidens gloire och dess stora
minnen, och mer än någon annan har han skapat den Napo-
leonskult, som till sist banade vägen för det andra kejsar-
dömet — en kult, som erinrar* om svenskarnes av Karl XII.
Hans religion är fableauernas, och i Les Clefs du Paradis
skämtar han på deras obesvärade sätt med Sankt Peter;
helgonet har tappat himmelrikets nycklar, Margot har fått
tag i dem och släpper in alla syndare, t. o. m. Lucifer själv,
så att helvetet till sist måste stängas av brist på folk. Hans
Gud är “le bon Dieu“, som alls icke är någon sträng herre,
utan som överser med alla små bristfä]ligheter: “le verre en
main gaiement je me confie au Dieu des bonnes gens“.
Detta är nu visserligen inte filosofi, och någon vidare hög
världsåskådning har Béranger icke. Men för att vara rätt-
vis, bör man kanske se den mot bakgrunden av den när-
mast föregående tidens, av Voltaires, och i så fall synes mig
le Dieu des bonnes gens stå ett trappsteg högre än Vol-
taires poliskonstapel. I grunden är hans religion också
sundare än Chateaubriands. Den enes Gud smakar kanske
av “kafékonsert“, men den andres av boudoir, och skall man
nödvändigt välja, så synes mig Bérangers knappt vara sämre.
Hans moral är lika svag som hans religion, men den före-
faller mig dock bättre än La Fontaines, som i Frankrike
blivit barnens lärare i moral. Béranger var en modig man,
som vågade stå för sin övertygelse, han var förnöjsam och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
