Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Inledning - Béranger - Emigrantlitteraturen och romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIGBANTLITTEBATÜBEN 587
välvillig, och detta är också temat i hans visor. Till sist:
han var dock ett uttryck för en hel samhällsklass, för den
franske småborgarens. Han hade “esprit bourgeois“. Lan-
son finner häri hans stora brist. Men i grunden är detta
kanske snarare hans förtjänst. Den sachsiska porslinsvasen
har nog ett högre konstvärde än det enkla lerkärlet, men
Snoilsky har helt visst rätt däri, att det ligger något stort
i att kunna forma “en bägare, som anstår var mans mun“,
en bägare “för tusenden, som törsta efter sång“. Detta kunde
Béranger, väl icke i den mera ideella mening, som Snoilsky
tänkte sig, men dock något, och han var också en av Snoil-
skys älsklingsförfattare.
EMIG-RANTLITTERATUREN OCH ROMANTIKEN
Kejsardömet hade icke tillfört litteraturen några nya fer-
ment. Det nya kom i stället från de emigranter, som under
republiken och kejsartiden vistades utanför Frankrikes gränser,
och det är de, som vid restaurationens början, då de vände
tillbaka, behärska litteraturen och giva denna dess prägel.
Till dem kan man därför också räkna några författare, vilka
såsom Lamartine aldrig emigrerat, men som likväl stå på
emigranternas litterära ståndpunkt. Dessa författare bilda
visserligen icke någon likartad “skola“, men en inom sig
sluten grupp, och det är, så vitt jag vet, Georg Brandes,
som först givit gruppen dess namn och framhållit dess litte-
rära särdrag. Han fäster sig huvudsakligen därvid, att de
politiskt, religiöst och socialt inleda reaktionen mot upplys-
ningstidens idéer. Politiskt och religiöst stodo de emellertid
på ganska olika ståndpunkter, och det synes mig, som om
de snarare litterärt höra hop, ty det är de, som införa roman-
tiken inom den franska litteraturen. Av franska litteratur-
historiker tagas de ofta såsom en särskild grupp, mellan
upplysningen och romantiken, alldeles som Sturm und Drang
i Tyskland. Den “romantiska skolan“ är Victor Hugo och
dennes krets. Ser man emellertid frågan från allmäneuro-
peisk synpunkt, lidei’ det väl knappt något tvivel, att en
författare som Chateaubriand hör samman med den stora
romantiska rörelsen. Hans och Lamartines romantik skilde
sig väl från Victor Hugos, liksom Sturm und Drangs skiljer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
