Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Inledning - Emigrantlitteraturen och romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET TYSKA INFLYTANDET 5 89
jämnbördiga, stundom överlägsna fransmännen. Texte gör
här en slående riktig anmärkning. Både upplysningen och
romantiken voro kosmopolitiska. Men under upplysningen
bestod kosmopolitismen däri, att all kultur var fransk. Under
romantiken betraktades däremot den europeiska kulturen så-
som en helhet, i vilken varje folkindividualitet hade att göra
sin insats, såsom ett stort musikverk, vars skönhet berodde
på dess mångstämmighet och rikedom.
Vidare fick för första gången i Frankrikes litteratur-
historia det förut så föraktade Tyskland betydelse för det
franska åskådningssättet. I spetsen för den tyska litteratur-
invasionen gick naturligtvis Werther, av vilken en fransk
översättning utkom redan 1774; före 1800 har jag sett
antecknade ej mindre än tretton upplagor. Clavigo och Stella
översattes 1782 och Götz 1784, vilka intogos i ett av de
Friedel och de Bonneville utgivet sammelverk: Nouveau
Théâtre allemand, som för övrigt innehöll översättningar av
Emilia Galotti, Nathun den vise, Philotas, Julius av Tarent
samt flera riddardramer och borgerliga stycken. Men från-
sett Werther synes den tyska litteraturen föga hava upp-
märksammats före 1800, och det var mad. de Staël, som
bröt vägen först med De la littérature (.1800), men framför
allt genom De 1’Allemagne (1810). Fransmännen hade också
tillfälle att direkt taga kännedom om den tyska kulturen.
De flesta franska emigranterna uppehöllo sig i Tyskland, flera
av dem trädde där i personlig beröring med Goethe, Schiller,
Herder och andra betydande tyska kulturpersonligheter, en
emigrant, Charles de Villers, blev t. o. m. professor i Göttingen
och sökte genom sina skrifter göra fransmännen förtrogna
med tyskt universitetsväsen och tysk filosofi. Emigranterna
återvände därför med verklig beundran för det intellektuella
Tyskland. Men de tyska författare, som fingo någon be-
tydelse för det franska kulturlivet, voro ej många. Goethe
verkade nästan uteslutande genom Werther; hans Faust däre-
mot kände man visserligen, men fick den mera så att säga i
andra hand, genom Byrons Manfred. Mera betydde Schiller,
som 1821 översattes av Barante och vars skådespel i mycket,
särskilt i den dramatiska byggnaden, blevo mönster för det
romantiska dramat i Frankrike, icke blott för Dumas, utan
också för Victor Hugo, och såsom Texte visat var det till
en stor del via Schiller, som man lärde sig att bättre förstå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
