Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 TALLEYRAND OCH NARBONNE
en möbel, som icke passade för hennes gäster. Med sitt
behov att älska sökte hon därför en ersättning för vad
äktenskapet ej hade kunnat giva henne. “Kvinnans öde —•
skriver hjältinnan i Delphine — är avgjort, när hon icke
gift sig med den hon älskar. När lotten fallit ut och man
har förlorat, är allt sagt“. Själv skulle hon dock komma
att draga många lotter. Bland dem, som lyste i hennes
salong, var ock Talleyrand, som då nyligen blivit biskop
av Autun, men som 1789 väckte förslag om kyrkogodsens
indragning till staten och som året därpå blev bannlyst.
Utan tvivel var han en bland Frankrikes snillrikaste per-
sonligheter, men också en av dess mest immoraliska. Han
blev nu mad. de Staëls älskare, och till Jakob de la Gardie
yttrade hon sedermera, att han “de tous ses amants était
celui, qu’elle avait aimé le plus“. Den kallhjärtade, egoistiske
Talleyrand passade dock, trots sitt snille, föga till älskare
åt en passionerad kvinna som mad. de Staël. 1791 inträdde
en brytning, och Talleyrand efterträddes av greve Louis de
Narbonne, som var en av sin tids största kvinnotjusare.
Mad. de Staël föresatte sig att göra honom till krigs-
minister, och efter ett våldsamt intrigspel lyckades hon
verkligen driva sin plan igenom. Men den tiden gingo
händelserna slag i slag. Narbonne hade i december 1791
blivit minister, men redan i mars året därpå fick han sitt
avsked och måste inställa sig vid nordarmén. Enligt vad
Fersen berättar skall mad. de Staël hava förklädd till karl
begivit sig till Arras för att träffa honom, och han till-
lägger, att “hon bär alltid på sig ett gift för att taga
detta, om något skulle hända Narbonne“. I september, då
det fruktansvärda, upploppet utbröt, och då han befann sig
i Paris, räddade han sig till det svenska ambassadhotellet
och lyckades att därifrån fly till England. Mad. de Staël
flydde till Schweiz, till Coppet, Neckers egendom, men reste
redan på nyåret till England, där hon sammanträffade med
Narbonne. Han tyckes då emellertid hava ledsnat på henne,
förhållandet dem emellan bröts, och mad. de Staël lämnade
England för att åter med sina på nytt krossade illusioner
slå sig ned på Coppet. Där gjorde hon bekantskap med
den man, som djupast skulle komma att ingripa i hennes
liv — med Benjamin Constant. Liksom hon var även han
schweizare, tjugusju år gammal, men redan med ett ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
