Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE L’ALLEMAGNE 6 19
av svartsjuka rivaler, och han vet, att han blott kan hålla
sig uppe, så vida han lyckas. I Tyskland är han en laglig-
ägare, som i lugn och ro kan utnyttja sina erkända rättig-
heter. Denna olikhet i förmågan att kåsera sammanhänger
med språkens olikhet. Det franska språket är det klaraste,
det bäst lämpade för konversationen. Tyskan har ej dess
precision. I följd av den grammatikaliska strukturen för-
står man ej frasen förrän vid dess slut. Nöjet att kunna
avbryta, vilket i Frankrike gör en konversation så livlig,
får man således inte i Tyskland, där man måste höra på
ända till slutet för att förstå meningen. Det är ju artigare,
men icke så pikant. Den tyska satskonstruktionen med-
giver ej heller, att man slutar en fras i en spets, vilket är
ett bland de bästa sätten att göra effekt i ett samtal. Hos
tyskarna förekomma också sällan några bonmots. Man
fäster sig vid själva tankarna och icke vid uttrycken för-
dern. Tvärtom finna tyskarna ett slags charlataneri i en
briljant framställningsform, och så snart man icke rör sig
inom det dagliga livets sfär, bli tyskarna lätt alltför meta-
fysiska. Mellanleden mellan det vulgära och det sublima
saknas, och det är just i dessa mellanled, som konversa-
tionens konst ligger.
Det viktigaste partiet i De l’Allemagne är naturligtvis den
andra delen, som handlar om litteraturen. Mad. de Staël
presenterar här Wieland, Klopstock, Schiller, Goethe m. fl.
— även bröderna Schlegel — för den franska publiken,
men så vitt jag vågar döma gå hennes allmänna karakteri-
stiker av de enskilda författarna ej särdeles på djupet, under
det att hennes kritik av vissa dramer innehåller mycket, som
än i dag är beaktansvärt. Av ett särskilt intresse är det
kapitel, som inleder avdelningen och där hon söker besvara
frågan, varför fransmännen ej gjort rättvisa åt den tyska
litteraturen. Det svar, som ligger närmast till hands, är,
att mycket få personer i Frankrike kunna tyska, och denna
brist kan ej hjälpas genom översättningar, ty ett musik-
stycke, som är komponerat för ett instrument, kan ej med
samma framgång utföras på ett annat. Men svaret är icke
uttömmande, och orsakerna ligga djupare. I Tyskland finnes
ingen fast, reglerad smak. Allt är där individuellt. Man
dömer om ett arbete på grund av det intryck, som man
mottar, aldrig efter regler, ty några allmänt erkända dylika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
