Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620 DE L’ALLEMAGNE
existera ej. Varje författare har frihet att skapa en ny
sfär. Han skapar sin publik, under det att däremot i
Frankrike det är publiken, som bestämmer över författaren.
Emedan det där finnes ett vida större antal personer med
esprit än i Tyskland, är det publiken, vars smak är av-
görande. De tyska författarna däremot, som stå oändligen
Över dem, som skola bedöma dem, leda deras omdöme i
stället för att från dem mottaga några lagar. Och så en
annan sak. I Frankrike läser man aldrig ett arbete av
annan orsak än för att få tala om det. I Tyskland där-
emot, där var och en lever för sig själv, är det själva
arbetet ifråga, som utgör ens sällskap. För enslingen få
då själens rörelser ersätta yttervärldens.
I Frankrike fordrar man först och främst klarhet hos en
författare. Men för tyskarna är klarheten blott en relativ
förtjänst; om en bok är klar eller icke, kan bero både på
ämnet och på läsaren. Men å den andra sidan kan ej
nekas, att tyskarna ofta förfalla till motsatsen och rent av
finna ett behag i dunklet. De ha en sådan avsmak för de
vanliga idéerna, att när de måste upprepa några dylika, så
omsvepa de dem med en abstrakt metafysik, vilken ger dem
ett utseende av att vara nya, till dess att man upptäcker,
att de i själva verket äro gamla bekanta. Den tyska prosan
är ofta ganska ovårdad, och i Frankrike fäster man vida
större vikt vid stilen, ty där kan varje någorlunda begåvad
person bedöma, om en fras är passande och träffande, under
det att han däremot har betydligt svårare att fatta samman-
hanget i det hela. I Tyskland är det snarare motsatsen.
De båda litteraturerna äro således varandra ganska olika,
och författarna i det ena landet äro orättvisa mot författarna
i det andra, fransmännen dock mera, emedan de döma utan
att känna de andra. Tyskarna äro mera opartiska. Tack
vare sina vidsträcktare kunskaper ha de lärt sig förstå, att
man kan se saker på olika sätt, och på denna universalitet
vilar också deras tolerans.
Mad. de Staël utvecklar vidare dessa tankar i det märk-
liga kapitlet om klassisk och romantisk poesi — själva
namnet “romantisk“ såsom litteraturhistorisk och estetisk
term återgår i Frankrike till henne. Ordet “romantik“
— börjar hon — har nyligen kommit i bruk i Tyskland
för att utmärka den diktning, som ursprungligen stammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
