Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE L’ALLEMAGNE 621
från trubadurernas sånger och som är ett uttryck för che-
valerie och kristendom. Dess motsats är klassiciteten. Van-
ligen tar man ordet “klassiskt“ i betydelsen av “estetiskt
fulländat“. Men jag fattar den klassiska poesien såsom ett
annat namn för den antika, och den romantiska poesien
såsom den, vilken på något sätt sammanhänger med cheva-
leriets traditioner. Denna indelning sammanfaller ock med
de två stora världsepokerna: tiden före och tiden efter kristen-
domens uppkomst. Det franska folket, som bland de latinska
står högst i kultur, har en dragning åt den klassiska poesien.
Det engelska, som är det mest betydande bland de germanska,
föredrar den romantiska. Jag vill här ej undersöka, vilket-
dera slaget, klassisk eller romantisk poesi, står högst, utan
blott konstatera, att olikheten i smak beror icke blott på
tillfälliga orsaker, utan bottnar i inbillningskraftens och
tankelivets primitiva källor. Ser man på antikens eper och
tragedier slås man av deras enkelhet, vilket sammanhänger
med de antika folkens uppfattning av människan och naturen.
Hos de moderna finnes icke längre denna uppfattning, och
enkelheten blir därför hos dem kyla och abstraktion, under
det att den i antiken var fylld av liv. De känslor, som
kommit med kristendomen — äran, tapperheten, kärleken,
medlidandet — komma blott fram genom faror, bragder,
olyckor d. v. s. genom en mera komplicerad händelseserie,
och situationerna i en romantisk dikt växla därför ständigt.
I det ena fallet är det ödet, som härskar, i det andra för-
synen. Men ödet tar ingen hänsyn till människornas själs-
liv; försynen däremot dömer efter avsikten, efter männi-
skornas känslor. Såsom konstverk är en antik dikt därför mera
klar och enkel, men vi gjuta flera tårar vid en modern. För
oss gäller det emellertid icke att välja mellan klassisk och
romantisk poesi, utan mellan en efterhärmning av den ena
eller en inspiration från den andra. Den antika poesien är
hos de moderna en omplanterad växt; den romantiska där-
emot är vuxen på deras egen mark, har spirat upp ur vår
religion och våra samfundsförhållanden. De, som imitera
de gamle, ha underkastat sig de mest stränga smakregler,
enär de icke kunnat rådfråga sin egen känsla eller sina
egna minnen. De ha därför måst rätta sig efter lagar,
enligt vilka antikens mästerverk kunna lämpas efter vår
smak, ehuruväl de politiska och religiösa förhållanden, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
