Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
622 DE l’ALLEMAGNE
skapade dessa antika diktverk, nu ej längre existera. Av
alla moderna litteraturer är den franska den mest klassiska,
men den har icke kunnat tränga ned till folket. Tassos
stanzer sjungas av Venedigs gondolierer, men den franska
poesien är en diktning för överklassen i Frankrike och det
övriga Europa. Folklig kan endast den romantiska poesien
bliva, ty den har sina rötter i vår egen jord, och endast
den har kraft att växa och giva nytt liv, ty den är ett
uttryck för vår religion och vår historia.
Detta är det huvudsakliga innehållet i detta märkliga
kapitel, som utan tvivel fick en stor betydelse för den
franska romantikens följande utveckling. Som man torde
märka omsätter mad. de Stael här till en stor del tyska
idéer, och man erinrar sig ganska ofta Schillers avhandling-
om naiv och sentimentalisk diktning. Men hon ger dem en
fransk klarhet och enkelhet, som möjliggjorde deras import
till Frankrike. Huvudvikten ligger naturligtvis på hennes
kritik av reglerna, som väl torde vara den mest träffande,
som dittills förekommit i fransk litteratur. Att hon därvid
ej skilde på 1600-talets och på 1700-talets tillämpning av
dem, på Racine och Voltaire, var en brist, som hon delade
med hela sin tid. Först i våra dagar har den franska
kritiken fått fram den franska klassicitetens egentliga inne-
börd och dess djupgående skillnad från upplysningen. Likaså
torde Faguet hava alldeles rätt däri, att folklig i den mening,
hon tar begreppet, kan ingen högt stående poesi bliva, varken
Racines eller Goethes. Diktningen blir dock alltid mer eller
mindre olika för olika bildningsklasser.
Dessa båda partier äro de förnämsta i mad. de Staëls
arbete. Vad den tredje delen beträffar, om den tyska filo-
sofien, var det naturligt, att mad. de Staël ej kunde tränga
in i denna. Vad hon därom visste, hade hon blott kunnat
snappa upp i de mycket summariska intervjuer, hon anställde,
och genom samtal med Schlegel, och avdelningen innehåller
därför mest mad. de Staëls egna tankar om de frågor, som
intresserade henne. Av större intresse är därför den fjärde
delen om den tyska religionen, särskilt slutet, där hon be-
handlar entusiasmen såsom en religiös faktor, ty här få vi
den ståndpunkt, till vilken hon till sist arbetat sig fram.
Även här torde Schiller ytterst ligga bakom, ehuru vi här
får Schiller, såsom han skulle hava talat, om han vänt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
