Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLPHES BETYDELSE 639
unge. Brandes anmärker fint olikheten mellan denna kvinno-
typ, som nu först på allvar arbetar sig in i litteraturen,
och den samtida tyska, Gretchen och Klärchen: den unga
flickan, som älskar för första gången, som helt går upp i
sin kärlek, som ser upp till älskaren såsom till ett högre
väsen, vek och oerfaren. Här däremot är det Ellénore, som
är den starka, den passionerade. Något porträtt av mad.
de Staël är Ellénore ju icke; icke blott att de yttre för-
hållandena äro alldeles olika, men Ellénore har intet av den
snillets överlägsenhet, som mad. de Staël ägde, och hon
hade ej Ellénores förmåga att offra. Men de mest konstitu-
tiva egenskaperna hos sin hjältinna har Constant dock fått
från Corinnes författarinna. Ej heller Adolphe är ända
igenom Constant. Men i det huvudsakliga är det dock
hans själsliv, som här analyseras. Man får här fram denna
blandning av själviskhet och känsla, av svaghet och ridderlig-
het, av kärlek och likgiltighet, som också funnos hos Constant,
av den kulturtrötthet och den Werther-stämning, som behär-
skade honom, då han gjorde mad. de Staëls bekantskap, och
den tomhet, som Adolphe kände efter Ellénores död — något
av denna tomhet hade Constant själv nog erfarit, då han
brutit med den kvinna, som dock givit honom så mycket.
Adolphe är en själsfrände till Werther. Men han har ett
skarpare huvud. Werther hade motståndslöst gått upp i sin
känsla och aldrig analyserat denna. Adolphes olycka är just
hans förmåga att dissekera sitt eget själsliv. På samma
gång älskar han Ellénore och älskar han henne icke. Först
vill han blott göra en erövring, och det är endast hennes
motstånd, som sätter hans verkliga känsla i rörelse. Men
då han nått sitt mål, då hon givit sig åt honom, börja
redan bladen falla av den blåa blomman. Hennes kärlek
blir för honom ett band, som han vill, men ej mäktar slita.
Bojan blir alltmera tryckande, hans upprorsförsök allt flera,
men likväl älskar han henne, och den befrielse, han så
häftigt åtrått, blir hans livs stora olycka. Romanen visar,
hur kärleken allt mer vissnar bort, hur den övergår till ett
lidande för de två varelser, som äro fjättrade vid varandra,
och huru den slutar med att förkrossa dem. Men denna
kärlek, som i livet var dömd till undergång, den segrar
dock i döden, och först då bliva de oupplösligt förenade.
I verkligheten var denna kärlekssaga ej fullt densamma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
