Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant - Sénancour
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
640 SÉNANCOUBS BIOGRAFI
i romanen. Där slutade den ju nästan som en fars, i det
att var och en gifte sig på sitt håll. Men man har ej
rätt att döma blott efter yttre fakta. I denna förbindelse
fanns dock så mycken äkta lidelse, så mycken sann känsla,
att Constant ur sin egen erfarenhet kunde skapa en kär-
lekens tragedi, som helt visst, om än i diktens form, åter-
speglar hans och mad. de Staëls själsliv.
SÉNANCOUR
Adolphe är en av Werthers franska ättlingar. Obermann
är en annan. Dess författare var Etienne Pivert de Sénancour.
Han föddes i Paris 1770 i ett burget och ganska religiöst
hem. Då sonen vid aderton års ålder slutat sin kurs i
Collège de la Marche, ville fadern, att han skulle bli präst
och i det syftet övergå till seminariet Saint Sulpice. Men
den unge Etienne, som studerat encyklopedisternas skrifter
och särskilt påverkats av Holbachs Système de la nature,
hade redan förlorat sin barndoms tro och vägrade. Till sist
rymde han ur fädernehemmet, ekonomiskt understödd av
modern, och slog sig ned i Schweiz, först i Saint-Maurice,
sedan i Freiburg. Under den första tiden levde han all-
deles ensam, utan något umgänge, enstöring och grubblare.
Så blev han i Freiburg bekant med en familj Daguet, och
utan att vara egentligen kär, friade han till och gifte sig
med dottern. Han var då ännu ej fullt tjugo år, och äkten-
skapet blev ej lyckligt. Samlivet upphörde snart, och Sénancour
fortsatte sitt enstöringsliv, dels i Frankrike, dels i Schweiz,
där han uppehöll sig under revolutionen 1792 —1794. Revolu-
tionen medförde ock för honom en ekonomisk ruin. 1795
dog fadern, modern året därpå, men Sénancours hela arv be-
stod i 40,000 — assignater d. v. s. faktiskt ingenting. Han
fick nu draga sig fram såsom informator och litteratör, men
lyckades aldrig förvärva någon ställning eller tilldraga sig
någon egentlig uppmärksamhet och hade det städse mycket
smått. Han levde emellertid ända till 1846.
Såsom författare debuterade han 1795 med en novell
Aldomen ou le bonheur dans 1’obscurité, som hittills, egen-
domligt nog, varit alldeles okänd och först i år upptäckts
i Bibliothèque nationale. Men av hans arbeten, som för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
